fredag 25 januari 2019

Fredag 25 januari 2016. Neej! Såhär får det inte gå till!!

Nej nu måste jag säga till mig själv "på skarpen", som hon sa Pippi Långstrump!
 Ett uttryck som jag så väl känner igen från min barndom. Pippi och jag växte båda upp i Småland och detta uttryck förekom ofta i uppfostrande syfte.  När man hörde de där orden visste man att   bestraffningen inte var  långt borta.

Numera när jag själv tilltalar mig så vet jag att orden är verkningslösa för det är jag själv, och ingen annan , som ser till att de åtlyds eller inte!
Faktum är att jag har respekt för de där orden även fast jag säger dom till mig själv.

Det händer att ja säger till någon i familjen att kolla så jag lyder när jag så strängt sagt ifrån.
För jag har lätt för att följa minsta motståndets lag.

Vad är det nu som är så viktigt att ta tag i?
Jag drar bara EN grej.
Så här är det. Sedan Annandag jul då jag kom åter från mitt julfirande i Hjortkvarn full med  planer på julkalas för små och stora, julpyntat som här var och julgran som lyste på balkongen, har jag inte varit ute. Haft sådana planer varje dag men snö, halka och annat har hindrat mej. Och tröttheten tilltar för varje dag.
I dag åkte min vän Anna tillbaka till Lund och sina latinstudier. De timmar vi fick tillsammans var så värdefulla.. Vissa människor, som man kanske inte träffat på lång tid, har man en samhörighet med som gör att man på ett ögonblick kan återknyta kontakten. Anna och jag har känt varandra i   snart 30 år. Det började med att Annas mamma blev sjuk och alltsedan dess, då hon och ibland också hennes bror, hade ett extrahem hos oss har Anna och jag haft kontakt med varandra. En begåvad, intressant tjej, som är gift med en likasinnad.  Vi har vår tro på Gud gemensamt och ber om bönesvar  som han lovat att ge oss!

Att jag ofta är ensam gör att jag har tid att bedja!  Det finns flera personer, ibland kan det gälla  relationer, som människor inte kan hantera med ord men vi vet att Gud kan när vi lämnar det hela till honom.

I dag blev jag så glad då barnbarnet skickade SMS och undrade om jag ville komma ut lite. Hindersmässan, som hör Örebro och januari månad till borde väl locka mej.
Förvånad över mig själv tackade jag nej!

Det var då jag fick orden "PÅ SKARPEN" in i min tankevärld.
När jag bodde i villan tog jag buss eller Färdtjänst till Hindersmässan i stadens centrum.
Nu bor jag "mitt i smeten" !!
Efter detta ska det bli " andra bullar"!
I morgon hämtas jag och rullatorn och ut i modden ska jag!

Det finns dock viktigare saker vad gäller mitt välbefinnande! Alltså har jag på en hel månad inte varit ute på promenad (vad jag kan minnas) på grund av diverse småförkylningskrämpor och halkan.
Nu får det vara slut på denna "försoffning," som jag tror att den 106 -åriga pigga Dagny uttrycker det.
 i sin blogg. Nej hon nämner bara att "försoffad" vill hon inte bli, medan jag är rädd för att jag, flera år yngre möjligen redan är där!
Då gäller det att säga ifrån "på Skarpen".  Måndag telefonsamtal till Sjukgymnasten på Vårdcentralen. Måste bli en ny för min förra har flyttat och jag märker hur mycket sämre jag mår när jag inte tränar. Jag måste nu få ny registrering på något vis då jag tror att jag ansågs färdigbehandlad för de krämpor jag då kommit dit för.
När jag bodde i villan promenerade jag dit. Nu blir det att ta Färdtjänst, som funkar så bra men jag tycker bäst om att ta mig fram till fots för då bestämmer jag själv när promenaden ska börja!
Men, som han sa, politikern Hermansson: "Nån ordning ska det vara!"

Nu ser jag fram emot morgondagen då jag, som Emils pappa, ska titta på kommersen på Hindersmässan och så hoppas jag få bjuda mina unga vänner, mina följeslagare på god mat någonstans. Lyckligt lottad vad gäller ett flertal matställen i närheten. Man kan få mat med sig  om man vill sitta i hemmiljö.

Nu ska jag be för bl. a. Anna och hennes familj, som jag lovat! Jag har så mycket att tacka Gud för ock så ser jag fram emot morgondagen  då jag ska köpa kanelbullar i affären.Ja g gillar inte att baka när det är grått ute. Nygräddade bullar hör ihop med solsken. Så var det i mammas kök,
Nja jag vet att jag bara har en strimma på köksbordet den dag den skiner! Men då får jag vara glad för den strimman! Till allt annat jag har att vara glad och tacksam över! Gud är god!!!!

 

1 kommentar:

  1. Vad duktig du var som kämpade och vann mot försoffningen! När jag inspirerades av sig till att göra en teaterföreställning om en frälsningssoldat som till viss del påminde om dig, minns du vad jag kallade henne? Krut-Rut! Det är du det! Stor kram! Anna

    SvaraRadera