Att Elsemarie ringer varje morgon på väg till jobbet är jag tacksam för. I dag gick jag inte upp och fixade kaffe utan somnade om och sov till klockan 11. Ja ni vet ju att jag drabbades av den s.k. "Julsjukan" i år. Det brukar hända med 2-3 års mellanrum så då var det väl dags nu då.
Den yttrar sig så att jag hostar, nyser, har snuva, svettas, fryser,huvudvärk halsont och så till detta en enorm trötthet som gör mig smått handlingsförlamad. Ni behöver inte "tycka synn om" för allt kommer ej samtidigt utan sprider ut sig i småportioner och därför blir det uthärdligt. Undantag är detta år att hosta och nysningar kom samtidigt och försvann likaså efter några få dagar!
Om jag inte tar fel så har jag nu passerat de olika stadierna och tror ännu en gång att i morgon är allt bra!
Jul och Nyår har alltid varit "kalasdagar" då jag roat mig. Så har det varit sedan barndomen.
I Högskulla , någon km utanför den lilla idyllen Figeholm, vid Östersjön fanns stora bondgården med lillstuga på gården. I byn bredvid fanns tre stugor, mestadels bodde barnfamiljer där.
Ganska mysigt att bo så och vid juletid så fanns tomte att tillgå och ingen var helt säker på vem som tog på sig den rollen just det året.
När julen var över så började genast julkalasen med fika, massor av kakor, godispåsar och så de sedvanliga jullekarna av vilka jag bara minns ett fåtal. Gömma ringen, Ryska posten och andra lekar. I finrummet satt de vuxna och pratade om snödjup. roliga historier, som tålde att avlyssnas om och om igen. Om spöken som gick på Lyckobacken på nätterna. Så serverades apelsinklyftor och hemgjord kola med hallonsaft.
Bondens barn var redan vuxna och "utflugna". Förresten hade bonden och hans familj andra att umgås med på kalas, som passade i det umgänget.
Under ett antal år hyrde pastorsparet i Höganäs missionshus övervåningen i bondgården och de hörde till "bybarnen". Elsa och Josef Torstenssson med Börje, Berit och Bernt.
I mellanhuset bodde Inga. I huset högst uppe på kullen bodde IngaMaj på nedre botten. Hennes kusiner Roland , Bertil och Lennart en trappa upp.
I våningen över oss bodde Rune, Gunvor och Margareta.
Hos oss Helge, Ruth, IngaMaj, IngaBritta och Stina. Ett helt litet samhälle! Det fanns vuxna "utflugna" syskon därtill.
Ni kan tänka er så roligt att efter jul alla hade julbjudningar och gladdes med varandra.
I samhället ordnades det fester därtill.
Att åka häst och vagn eller med Karle'ns droska till bekanta boende "på landsbygden" eller för all del med den lilla Figeholmsbussen, hörde också till julens fröjder.
Söndagsskolfester, juniorfester i Nyår och Trettondagshelg hörde också till roligheterna på den tiden.
Tänka sig! Att få godispåse och jultidning och sjunga julsånger. Inte konstigt att vi längtade efter jullov, som förde med sig så mycket av glädje.
För detta var på den tiden då vi hade roligt på ett annat sätt än i dag.
Fjärran var paddor, mobiltelefoner och TV.
Var det bättre då ? Den frågan vill INTE jag besvara för det svaret skulle ej ge full rättvisa så nu får ni som möjligen läst så här långt tänka ut svaret som ni själva skulle vilja utforma det.
I dag piggnade jag till då Sven, som vanligt ringde och sedan kom med hembakta bullar som han la i frysen och några saker från affären. Vi fikade och han tog, som vanligt ett drag med dammsugaren över hallmattan. Alla vet att min syn även om den nyligen blev bättre inte är helbra och jag är tacksam.
Att senare få besök av Tobias, som köpt Sallad i Salladin och som gav oss en stunds matnärvaro förhöjde dagen, som nu tagit slut och jag därför säger GodNatt, Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar