Samma dilemma som i går. Vänta dagen lång med att skriva och sedan lika oviss om jag ska eller inte. Tänker på Stora stenen i badviken så nära mitt barndomshem. De första gångerna jag skulle klättra upp för den "höga?! stenen" och sedan avgöra om jag skulle klättra ner eller ej.
Det behövdes ej så många försök för när jag väl hoppat i första gången så bara ville jag hoppa igen och igen! Vår syster IngaBritta, fyra år yngre än jag gjorde sitt "höjdhopp" från en båt som ankrat vid kajen i Figeholm. Hon tog både "kandidaten och magistern"! Då räckte det inte med en hög sten bredvid sjön!
Hon kom ett antal år senare att äga en sommarstuga vid Sydamerikas kust och fick där tillfälle till bad när hon någon gång var ledig. Hon hade ju sina sextio killar på pojkhemmet och så personalen att ta hand om.
Jag minns dock hur hon brevledes berättade om hur killarna åkte till Tramandai (?) där, jag tror det ordnades läger för dem och där de kunde tillbringa delar av skolferierna.
På den tiden åkte "missionärerna" båt till Brasilien och besöken i Sverige skedde vart fjärde år.
Sista åren hon var där gällde flygresor.
Under tiden jag suttit här och bloggat har det hänt ett och annat, som gjort att tiden runnit iväg.
Någon SMSade och undrade om jag fortfarande är sjuk. Jaa, det är jag och det är därför jag sover mig igenom den ena dagen efter den andra. Fortfarande varnas jag för halka men nu "står jag inte ut" längre så om jag känner i morgon som jag gör nu så klär jag mig, äter frukost och tar sedan rullatorn och ställer mig i dörren till gården, inandas så mycket luft jag kan få i mej, tar eventuellt en kort promenad till Närbutiken och köper en kartong djupfrysta bullar.
Fruktkakan jag bakade före jul tog jag från frysen i dag och den var GOD vill jag säga!
Tänka sig att allt nu är över och jag har inte, som vi sa i min barndom, haft en enda gäst här för "att titta på granen". Den stod i det kalla finrummet, vilket värmdes upp av kaminen innan de kom och "tittade på granen" och drack julkaffe med sju sorters kakor.
Till våra barns jular har jag lovat återkomma när jag klarnat till lite.
Jag ska inte klaga. Visst är det trist att bara sitta och vänta på att hälsan ska komma åter men jag är tacksam att hostan och nysningarna försvann. Nu är det en del "biverkningar" som återstår och snart kommer vårsolen och då blir det roligt! Då ska vindruvsplantan skötas om så jag hinner få smaka på druvorna! Jag tog "skott" från min stora planta jag hade vid altanstaketet i villan och satte i en kruka på balkongen jag har nu. Får se vad som händer!
Nyss pratade jag med Tobias, som kommer någon dag då jag blir piggare och då ska vi äta "salladinmat" tillsammans! Bed gärna för mej att jag blir frisk snart! Jag är så tacksam för bönens betydelse och för er, mina vänner, som tror på bönesvar! Gud är god! SOV GOTT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar