I går pratade jag med sonen om denna lördag. Jag hade två events i dag. Med några timmars intervall skulle jag hinna med båda. Den besvärliga hostan och nysningarna upphörde under dagen och nöjd gick jag till nattens vila. Sov gott utan host och nysattacker.
Vaknade i morse lite trött och hängig. Men jag kände mig ju frisk i går så vad var nu detta?
Tänk att jag aldrig lär mig efter att då och då under årens lopp drabbats av vad jag kallar julsjuka.( Minns just nu hur Linn när hon var liten hade lärt sig en siffra att slå för att ringa till mormor. Före mobilens tid. Utan mammas vetskap tryckte hon den där siffran, om jag nu minns rätt, meddelade mig en enda sak:" Mormor jag har fått aprilsjukan, hej då!" Något svar inväntades inte och ingen ändring av sjukdomens namn. Den var standard, så att säga!)
Julsjukan brukar följa ett visst mönster, som jag nogsamt glömmer mellan varven.
Jag ringde, efter moget övervägande och sa återbud till Filadelfiakyrkans grötfest.
Att missa musikalen på Conventum Arena med barnbarns musikskapande som en viktig grej var en förbjuden tanke. Har man hamnat i en musikalisk familj är man så klart angelägen att ta ut allt det goda det för med sig. Sven hade min biljett och vi skulle , ett antal personer ur vår familj, få träffas och njuta av musik och teater.
Jag skulle hämtas i god tid. Ju mer klockan gick ju sämre kände jag mig men var fast besluten att se till att jag var förberedd. Var klädd och klar med örhängen och det som hör till när man ska bevista ett dylikt evenemang.
DÅ slog mig tanken (glömd var dagens sång) att jag höll på att försätta mig i en situation som jag förmodligen inte skulle klara av! Tänkte på hur yr jag kände mig, så många människor som skulle trängas där, hur trött jag var redan innan jag kommit iväg, hur många timmar jag måste vara på
alerten! Skulle jag orka det?
Jag vägde för och emot! Resultatet blev att jag ringde och sa som det var. Jag vågade inte. Bad dock att en DVD skulle inköpas för min räkning.
Det var inte långt till tårarna vill jag säga!
Jag satte mig i fåtöljen och somnade! Faktiskt ett par gånger om.
Nu inser jag att jag gjorde rätt. Något fel med mig är det! NU går jag till nattens vila. Så trött, så trött!
Jag vill bli bra nu med detsamma! Jag vet att julsjukan är speciell. Olika symptom kommer och går! I morgon är det söndag. Jag tog fram en bit kvarvarande saffranskrans som jag fick av Sven före jul. I morgon ska jag kolla bättre i frysen för där kanske finns fler lussekatter!
Julen är kvar och får så förbli ytterligare några dagar.
Tänk så många fikastunder jag hade planerat. Som nu inte blir av. När jag blir starkare ska jag baka semlor till fikat. Då, kära vänner ska ni passa på!!
Nu ska jag prata med Jesus. Har vänner som behöver förbön! Det är gott att få vara med!
Nu ska jag ta av mig örhängen och de kläder jag skulle stoltsera med på Conventum.
Tacksam sjunger jag inom mig dagens sång:" TRO, TRO blott mitt barn! Jag är med var dag!"
Sov Gott, mina vänner! Jag är så glad för att hostan är borta! Och fort gick det! Om nu energin kommer åter lika fort, vilken lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar