När det gäller alkohol och andra droger talar man om "beroende". Det verkar som om jag utvecklat beroende när det gäller att skriva lite innan jag intar sängen.
Jag har numera svårt att fatta egna beslut. Vill helst att andra ska bestämma åt mig. Detta kan så klart ha flera orsaker. T.ex. Lättja, Åldersbetingat, Bekvämlighet, Slippa resonemang ifall jag vill något som inte anses så klokt av mina Rådgivare, Insikt om att jag lever i en annan värld än den jag levde i som egen företagare, där jag hade att fatta många beslut på egen hand ( ja Gud och jag pratade oss ju samman för det mesta förstås)
I dag hann det bli flera SMS mellan Tobias och mej. "Gomorron mormor, hur mår du i dag? Kan vi hämta dej om en timme och vi tar en promenad på stan?"
Jag skulle säga precis hur jag ville ha det med upplägget. Så omtänksamt!
Nu insåg jag till fullo hur beroende av att bli ledsagad jag blivit.
När jag ska ut och resa så "bara följer jag med" för det är så jag numera vill ha det!
( Ja, det är klart, jag är nog skadad av att ha varit gift med en guide, som ordnade ALLT! Resvan som han var!)
Efter en stund hade jag fått Tobias att inse att jag verkligen MENADE att jag bara ville det de ville och kände mig glad och trygg med det!
Min första promenad sedan jul började! Med rullator! Flera gånger fick jag frågan:" Mormor är du trött? Jag kan hämta bilen!"
Grått och dystert var vädret men är äntligen Hindersmässan här så hör det till att folket i Örebro ger sig ut.
Mina följeslagare visste precis var det fanns god mat att äta och tillsammans med ännu en god vän så satt vi snart och åt den mat vi valt. För min del Bakad Potatis med god röra och fräscha grönsaker.
SÅ gott! Jag har många gånger gått förbi den där restaurangen och tänkt titta in där men det har ej blivit av. Nu kommer de nog att få fler besök framöver.
En flätad korg var allt som inköptes av mej. Hela tiden hade jag de beskyddande ungdomarna omkring mig. Vilken lycka när de sa att det var självklart att de skulle ta hand om mig på denna promenad. De handlade ost och bullar åt mig innan de sa adjö och gick hem.
En digital hälsning från Christian i Borensberg spädde på glädjen denna dag. Jag tror det var i slutet av 70-talet han var min elev, en av 26. Så roligt att få denna påminnelse om svunnen tid!
Så snälla människor jag har omkring mig! Inte blir det långsamt då!
Sov Gott alla mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar