Ja nu får det bli som det blir.!
En liten blogg på onsdagen är allt sedan i söndags! Så nu gäller det att dra sig till minnes vad som hänt sista tiden.
Kanske någon tycker att jag pratar mycket om Gud och Jesus. Då vill jag att ni ska veta att det är mina absolut bästa partner i tillvaron. Jag är så tacksam för mina föräldrars tro och att det ofta talades om hur Gud visade os sitt intresse i gåvor vi fick av vänner när vi hade det knapert så många gånger på 30-talet når pappa ofta var arbetslös. Ingen A-kassa på den tiden inte.
Brann sågen, som var arbetsplats åt så många så var det upp till var och en att se till så de kunde försörja sig.
Pappa och flera med honom ordnade tillsammans resa med buss till Uppland där det fanns jobb en tid. Mamma ensam med Helge, mej och tvillingarna IngaBritt och IngaMaj, två år gamla.
Folk på bygden hjälpte oss med både matkassar och kläder.
Tänker ibland på vilken prestation av våra föräldrar att klara situationen.
Men då var det tron på Gud som bar genom svåra dagar och vi barn fick lära oss att Gud ej överger de sina. Tänker på sången ; " Gud har ej lovat att vi skall få ha bara sol och Himmel så blå.
Men som vår dag är kraft skall vi få. DET har Gud lovat."
Jag kan försäkra att detta att få tron på Gud så rotad genom att det var så naturligt att Gud alltid var med och hur vi i små händelser såg Guds godhet är något som kan liknas vid ordspråket om Zebran:"Ränderna går aldrig ur!"
Att förtrösta på Gud och VETA att han är med i ljusa och mörka dagar skänker en grundtrygghet som är ytterst värdefull genom livet.
Sndagsskolan, Konfirmandundervisningen, Juniorföreningen, visst handlade det om Gud och att då få se och räkna med Guds närvaro i vardagslivet , så klart et satte spår! Hur tacksam jag är!!
Jamen var det så här det skulle bli när jag skrev "det blir som det blir":
Nu är natten snart här och vi vet alla vad det innebär.
Måste få berätta att datorn som ej funkat föranledde mig att ringa barnbarnet i Göteborg, som ( för att göra det enkelt för sig ) hänvisade till Elsemarie, som (för att göra det enkelt för sig) hänvisade till Lasse, som ringde och som i överenskommelse med mig hänvisade hela problematiken till morgondagen.
Vad hände då? Jo min ytterdörr öppnades och en välkänd röst hördes: "Hej mormor! Har du problem? Elsemarie hade ringt Tobias, vars bil är trasig , varför han hade tagit en promenad, inte så långt för att undsätta mig. På byrån i hallen står en router (?)
Hade jag rört vid denna?. Jag sa som sanningen är att jag trycker då och då på lite knappar här och där! Det gjorde nu Tobias också, Och SE, vad hände?
Problemen borta och jag skrev alltså denna blogg, som i morgon kommer att följas upp om lite vardagslivsprat. Sov Gott kära vänner och gläds med mig att datorn åter funkar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar