Grå och trist började dagen: Vid 11-tiden hade jag gryn och vatten i en tallrik redo för micron.
Någon knackar på rutan. Jag , som dels har ständigt försämrad syn och därtill har en medfödd oförmåga att känna igen folk på deras utseende, föll nu offer för båda dessa svagheter.
Fick för mig att det var Elsemaries elev och vän sedan hennes tid som rektor på KOMVUX, en ung kvinna som jag också lärt känna som min vän. Ett stort misstag skulle det visa sig.
Snabbt tog jag mig till dörren. Låste upp och bjöd min vän att stiga in. Tyckte inte riktigt att det var den person jag trodde men detta är min stora brist i livet och jag sitter i den rävsaxen. Tack och lov så är jag bra på att känna igen en människa som berättat något om sitt liv eller sina tankar.
Har ibland önskat att få en psykologs syn på detta fenomen.
Alltnog , tjejen pratade dålig svenska och jag blev förfärad över detta innan jag insåg att jag hade en annan person, än den jag trodde, i mitt kök. Jag hade tidigare nämnt om kaffe, vilket hon tackade ja till. Fick hjälpligt veta att hon kom från Spanien och varit tre dagar i Sverige,
Hon tog fram en skrivelse med Unescos och ett par andra emblem och där stod att läsa något om barn som hade det svårt. Ett linjerat papper där man skulle skriva på sitt namn för att stötta Unsco i deras försök att bilda en regional del i Örebro.
Nu hade min misstänksamhet blivit så pass stor att jag knappast kunde
sa vad där stod men såg namn och postnummer vilket gjorde mig ännu mer frågande.
Dock hade jag ju lovat bjuda på kaffe och hon sa "kaffe, kaffe!"
Jag gick till kaffebryggaren och hon tittade på blommorna jag fick under gårdagen men ville genast
hjälpa mej med kaffe hanteringen. Jag sa mycket bestämt "nejtack" och visade henne stolen där jag ville hon skulle sitta. Strax reste hon sig och ville fixa kaffe . "Nej tack, sitt där " var mitt bestämda svar. För att slippa fler erbjudanden om hjälp så tog jag fram glasburken med snabbkaffe för att också, om möjligt, få ett snabbare slut på besöket. " O ja det ville hon ha och återigen skulle hon hjälpa mig med vattenkokaren. "SITT", sa jag och pekade på stolen för varje gång hon ville röra på sig.
Eftersom hon en gång svarade något ord på engelska frågade jag om hon kunde prata engelska och jag inte kan spanska så såg jag en utväg att få svar på fler frågor om hon kommit hit med bil eller tåg. Något svar fick jag ej men hon fick plötsligt bråttom. Hon fyllde en medhavd vattenflaska och gick snabbt ut genom dörren utan att fika.
Jag ringde dottern, som ringde Unicef i Stockholm där hon fick veta att de inte hade planer på att starta Regionalt arbete i Örebro.
På min fråga hur hon kommit in i huset sa hon att hon ringt på porttelefon till någon som hade öppnat.Det var inte tal om någon insamling av pengar. Jag sa dock på en gång ett bestämt nej när hon visade raden där jag skulle skriva mitt namn och postnummer.
Nu var det dags för promenaden runt kvarteret, vilken jag missade i går fast vi hade så vackert väder.
Det var varmt i dag också, men jag upplevde dagen som tråkig och tung, utan sol och gick in på "Träffpunkt Gillet" där det spelades minigolf av en del.
En av de boende, en dam, tre år yngre än jag, kom dit för att lyssna till dragspelsmusik men fick veta att det är i morgon den begivenheten går av stapeln
.Helena, värdinnan, alltid påpasslig och vänlig frågade om vi två ville sitta vid ett bord lite avskilt så vi tog skrattande emot erbjudandet och Helena serverade kaffe med hembakat och hon tog sig tid med oss för en pratstund. en mörk och dyster, om än varm, höstdag blev strax lite roligare.
Egentligen borde jag avsluta nu men minnet är kort och lika bra att pladdra på lite medan jag är igång för i morgon händer nya saker att berätta om.
Jag drog iväg upp på stan. Tittade in i en secondhandaffär. Mina barn varnar varandra:" Ta inte med mamma till "LOPPIS"!
Jag hittade en kakburk för 10 kronor. Inneliggande fanns en mindre burk. Det kallas ett set och passade mej perfekt. Så jag stoppade burken i rollatorkorgen och hittade en liten porslinstavla med Tio Guds Bud. Sådana sålde vi när vi hade affären i Lesjöfors. I dag kostade den 20 kronor. Bra att ha hemma i presentlådan för att ge till något barnbarn.
Jag lämnade fram budorden och kakburken,tog fram jämna pengar då damen i kassan frågade
om jag skulle ha båda burkarna. Javisst ! Den lilla burken låg ju i den stora. Det står 10 kronor på den också sa damen och tittade på mig. "Gör det?" sa jag förvånad. " Så klart jag ska", svarade jag medan jag tog upp ännu en tia, medan jag plockade ner tavlan med de "tio budorden." i korgen tillsammans med kakburkarna!
"Du skall inte stjäla" visste jag att det stod på tavlan.
Vad jag däremot INTE visste, och aldrig får veta, är vad damen i kassan tänkte! Kombinationen med budorden och kakburken för en tia som hade slunkit med om hon ej varit uppmärksam!
Att samla fina kakburkar så här års har varit min hobby medan jag orkade baka och kunde ge bort vackra kakor i en vacker burk, som julklapp till någon som behöver en liten uppmuntran!
En annan dag går jag tillbaka eller till en annan affär och köper fler burkar.
Det här blev visst onödigt långdraget för att mina bloggläsare ska stå ut men nu slutar jag trots att det hände mer roligt på min färd genom staden Jag berättar det i morgon. Får skriva stödord för att hålla det i minnet. Nu tackar jag Gud för denna spännande dag, som började med en sång inom mej: " Han är Herre , Jesus är Herre! Nu somnar vi alla gott! "Så skall Guds frid som övergår våra tankar och vårt förstånd bevara oss i Kristus Jesus, vär Herre!" Sov Gott mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar