Det tar sin rundliga tid innan en åldring kommer igång på dagarna.
Ibland skrattar jag lite ansträngt åt likheten mellan ett litet barn och en åldrande människa.
Numera gäller jämförelsen mig själv och en treåring ungefär.
Jag stjälper omkull grejer, tappar saker på golvet, vet inte var jag lägger saker.
Tror att jag har så gott om tid när jag startar tidigt utan att beräkna den tidsspillan som sker när jag står vid dörren och repeterar de fem saker jag ej får glömma när jag lämnar hemmet!
Dessa är:" iPhone, hörapparaterna, pengar, nycklar och käppen. Utanför dörren står rollatorn i vars korg jag lägger handväskan (väl dold i en större väska) samt den hopvikbara käppen.
Ibland lämnar jag huset med en undran om det inte vore bäst att stanna hemma.
Samtidigt vet jag att om jag faller för den frestelsen så är det kört.
Jesus och jag pratar en hel del för även om jag, som en äldre man i Lesjöfors svarade när någon påtalade att han pratade mycket för sig själv:" Jag kan int bättre mänsk tale ve" så pratar jag både med Jesus och mig själv. Säger högt till mig själv vad jag ska göra härnäst och så gör jag det. Säger ännu en grej jag tänker göra och så gör jag det. När det här funkar, vilket det inte alltid gör, så mår jag som bäst.
I dag sa jag vid 12-tiden att jag skulle gå en promenad Klockan halv två kom jag iväg.
Promenadvägen utmed Drottninggatan går till Nikolaikyrkan där i dag skylten "ÖPPEN KYRKA" i åter fanns på plats. Där är lugn och ro och vila för själen. Ytterligare ett fåtal personer satt tysta utspridda bland bänkarna medan musikalisk övning pågick längst fram i kyrkan.
En mamma och pappa kom med sin lilla flicka och satt en stund. För barnet fanns både passande möbler, färgkritor och papper att rita på. "Öppen kyrka"för alla! Jag njuter av att läsa de orden utanför kyrkan och använder mig av erbjudandet så snart jag är i kyrkans närhet.
På väg ut ur kyrkan i dag såg jag en kvinna sitta och gråta. Jag stannade till och frågade hur det var. Jo hon grät efter sin mor som dog förra året.Hon berättade att hon skulle gå hem till sin 11årige son och sin man. "Nu är jag själv mamma ". sa hon. Jag berättade att jag, ännu äldre, också ibland gråter av längtan efter min mamma.
Hon frågade om jag var präst och även om Bibeln säger att" vi som tror är präster" så sa jag så klart nej för det finns nyanser inom vissa ord.
Jag önskade i den stunden att jag hade kunnat säga ja, för jag förstod att hon nog hade mer att säga men då till en präst. Vi växlade några ord utanför kyrkans port och jag lovade be för henne och hennes familj. Förhoppningsvis får hon tillfälle att senare träffa en präst att tala med. Jag fick veta att hon kom från ett annat europeiskt land men bott i Sverige några år.
Jag gick hemåt efter min utstakade promenad till Nikolaikyrkan.
När jag tittade i brevlådan så låg där ett brev från Svenska Kyrkan där jag hälsades välkommen av en kyrkoherde i en annan av stadens kyrkor där jag önskat inträde som medlem!
Vid ett senare tillfälle ska jag blogga om både mitt utträde ur Svenska kyrkan för många år sedan och nu mitt inträde Jovisst jag är medlem i Filadelfia också och man kan tycka att det borde räcka med det. Jag lovar att ge min syn på saken snart nog och jag är så tacksam att Jesus och jag har en egen relation oberoende av vad som står och var!
I morgon har jag två födelsedagskalas inom familjen att se fram emot En pensionär och en nioåring! Jag är så privilegierad som får vara med och träffa de mina i olika åldrar! Jag älskar dem alla!
Nu ser jag fram emot att få sova! Gud är så god och han finns alltid till min hjälp! Tack och lov säger jag! Sov Gott mina vänner! "Guds kärlek är gränslös, hans nåd är oändlig ! Hans makt ingen människa utforskat än ty av sina väldiga eviga skatter han giver, och giver och giver igen!"
Jag vill minnas sången så. Har jag fel så rätta till det och för all del, SJUNG; SJUNG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar