tisdag 9 oktober 2018

En liten saga om att förverkliga sina drömmar.9 oktober 2018.

Georgs och min yngsta dotter blev ett s.k. "sladdbarn"  Anar att det inte alltid är så kul för ett sådant barn att växa upp i en familj där närmaste syskon är 20 år när man själv börjar skolan. De båda övriga syskonen har gift sig och  fått barn så man är både faster och moster när man går i lågstadiet.
Givetvis kan det för ett sladdbarn också vara förenat med vissa fördelar.

För en mamma,med en man som ofta är borta från hemmet och de tre första barnen är "utflugna" är det en stor fördel och glädje med ett sådant barn i släptåg.

Barnet växte upp och i går fick jag på FB se en rektor under ett paraply intervjuas för någon tidnings räkning. Därav uttrycket om "förverkligade drömmar."Något hon önskar sina elever!

Det var bara det att jag själv träffades av uttrycket.
Jag tänkte på gårdagens drömmar om hur dagen i dag skulle bli.
Resväskan efter helgens utflykt, som inte blev uppackad i går skulle bli det i dag, tisdag.
En lång promenad på stan med rullator och en titt in i Nikolaikyrkan  för en stund av ro och eftertanke. Ännu en gång ta tag i mina tidningsbuntar och flytta från en stol till en annan!
Ringa hårfrisörskan! Hoppas få en tid där och duscha innan dess.
Ringa till min svägerska Ingrid i Jävrebyn  och gratta på födelsedagen.

Hur blev dagen? Nu ska jag vara mer ärlig än jag faktiskt önskar. Jag har ju sagt tidigare "att jag ljuger lite ibland när jag är på nätet" Så icke i dag!

Dagen, mörk och grå, började med att jag inte ens ville gå ur sängen. Väntade på att Elsemarie skulle  ringa, som hon brukar, på väg till sin skola i Göteborg.
Pulverkaffe med bulle blev det till slut. Men hängig  och lite vemodig fortsatte jag dagen.
Bestämde mig för att duscha för att förena detta med att ringa  om tid hos min duktiga hårfrisörska, som inte har salongen öppen på onsdagar så besöket måste ske i dag.

Nu är det kväll. Har en känsla av att det blir enklare att tala om vad jag INTE gjorde än vad jag gjorde!
Jag packade INTE upp! Ringde INTE hårfrisörskan! Har gått i morgonrock hela dagen. Alltså klädde  jag mig INTE! Hade INTE sett att Elsemarie ringt utan att jag svarat.
Tog INTE en promenad och kom alltså INTE in i Nikolaikyrkan!

Dagen fortskred UTAN arbetslust. Gjorde faktiskt en strömmingslåda av fisken jag tog från frysen i går kväll! För att jag måste! Märker ni hur gnällig jag är! Det trivs inte jag med.  Det vet Gud.
 Han är så god och hittar alltid på något att uppmuntra oss med!

Minns ni "BussInga"? Vi kom att sitta bredvid varandra på bussen en gång och är sedan dess goda vänner, och träffas då och då, Inga och jag!
Telefon ringer! En glad Inga säger till mej att sätta på TV. Rena väckelsemötet! Man riktigt känner Guds kärlek strömmar ut genom TVrutan kvittrar hon.  "Jag vill minnas att jag kollade och du har det på kanal 9. Snabbt satt jag också och lyssnade till underbart tal och fin sång! Det hela handlade om att fatta mod, att aldrig tvivla på en stor Gud även om bönesvaret dröjer. Gud finns med hela tiden!
En hel timme varje dag kan jag se och lyssna. Måndag 18,Tisdag 19 osv.
Programmet heter TV70x7.

Se där ! Gud såg hur dämpad jag var!  Såg till att Inga ringde och att jag snabbt fick in det fina på min TVskärm och sedan bara fick lyssna till sång och tal om att fatta mod, att Vi vilar i Guds hand, att han aldrig sviker, att för honom får vi berätta allt om vår sorg, vår längtan, vår frustration, våra ekonomiska bekymmer, vår glädje, vår tacksamhet osv.
Jag tror nog att ni förstår hur underbart det var för mig att se denna Guds omsorg i min modlöshet och tristess! Gud är god i sin stora kärlek till oss människor.

I morgon kommer Inga hit. Då ska jag berätta för henne hur uppmuntrad jag blev av att hon ringde just då när jag som bäst behövde Guds hjälp!
Gud sviker aldrig!  Sov Gott mina vänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar