Jag vrider och vänder på datorn för att se bättre, Önskar en kikare framför glasögonen!
Egentligen mår jag bra när jag bloggar för det är lugnare än att röra sig i lägenheten och se hur det ena efter det andra förpassas till att utföras nästa dag!
Tyvärr hänger allt ihop med den försämrade synen som jag tycker går lite för snabbt.
Jag anstränger ögonen till max! Putsar och putsar på glasögonen samtidigt som jag tackar Gud för att jag vet vad jag gör! ( Värre var det för barnbarnet som deklarerade att hon slog sin lillebror ibland och då visste inte hennes händer vad de gjorde.) Förmildrande omständighet!
Nu vill ni väl veta hur jag haft det på födelsedagskalasen i dag. Om dessa har jag ingenting att säga, beroende på att jag bara kände i morse att jag ej var i skick att gå till kalas!
Det blev att ringa och be om ett nytt tillfälle att fira! Visst är det roligt att vara inbjuden och jag hade sett fram emot att få träffa både Maria och Thea, de som fyllde år, och alla de andra.
Kristin har varit i Jönköping och spelat tillsammans med en liten orkester från Örebro. Hon spelar så fint och det är en stor uppgift hon har!
Tror att jag har någon förkylning på gång. Är dock något misstänksam om det kan kombineras med något som kallas inbillningssjukan, en mycket obehaglig sjukdom, som inte smittar! Tror jag!
Klockn var två när jag bestämde mig för att ta den lagom långa promenaden till Nikolaikyrkan.
Klockan fem kom jag iväg och valde då att ta en runda kring kvarteret runt Järntorget.
Tittade in i Närbutiken och se, där fanns svenska äpplen av sorten Ingrid Marie som jag jag hade i trädgården vid villan. Vill minnas att jag hade ympar från mitt tidigare boende och ympade in i den villaträdgård jag senast lämnade. Fina äpplen och jag köpte två stora påsar. De håller sig länge på balkongen. Att ympa var något jag sysslade med ett antal år och som var mycket roligt. Upplärd av trädgårdskonsulent Nordström, vår granne när vi bodde på Eklundavägen.
Ett telefonsamtal från Växjö gjorde mig glad!
Nu är dagen slut och nyss kom Ulla och Lennart på väg hem från 9-åringens, deras barnbarn födelsedagskalas och hämtade en. vid några tillfällen, i mina bloggar,uppmärksammade gröna skinnfåtöljen som jag fick överta efter Tobias när jag flyttade in på Gillet!
Den har följt oss sedan Tobias var i 2årsåldern, hans mor fullt upptagen hemma vid datorn för att deltaga i starten av Karljohansskolan och överlämnade Tobias i min vård. Det var då kärleken växte mellan gossen, mej och fåtöljen, som då ägdes av Tobias föräldrar!
Dä lästes många sagor och goa samtal hade vi medan modern jobbade på för den skola som senare öppnades och fick en bra start av personal som tidigare jobbat tillsammans på kommunala Mikaelsskolan. Det var tider det!
Tobias och jag gick förbi Karljohansskolan då vi gick hem från Dagis och tittade ibland in till mamma en liten sväng. Vi två tyckte att vi var lite delaktiga i skolan eftersom vi varje dag under starttiden levde med dator och telefonsamtal och besök på nära avstånd även om vi utöver vistelsen i fåtöljen ofta kröp på golvet på övervåningen och körde med bilar och var poliser som jagade tjuvar.
Så blev det plötsligt ett litet avskedstal för den magiska gröna skinnfåtöljen, som nyss hämtades till Hjortkvarn där den ska ersätta en redan utsliten möbel i samma färg och material.
Sov Gott, mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar