Ord från en väggbonad i min barndom
Jag sa ju att jag ljuger på nätet ibland! Om jag ska vara ärlig så är det lite ljug i rubriken om SOL inne! Sanningen är den att det är dåligt med sol inomhus. Men från balkongen kan jag på eftermiddagen se och njuta av solen. Dock inte i dag. Jag har varit lite deppig ett par dagar och den planerade promenaden blev av först sen eftermiddag men o så vackert och varmt väder.
Får nog ge mig ut i morgon också. Även om synen ej är perfekt så ska man inte sitta inomhus för det om nu vädret tillåter en promenad! Mitt valspråk "människan först" gör att jag aldrig blir ensam om man äger en iPhone! Det finns många inomhusmänniskor som blir glada för ett pling och en pratstund.
Att jag inte kom iväg till hårfrisörskan i dag heller var en miss! Nu är det bara att hoppas att jag inte glömmer att ringa i morgon bittida för om jag inte kommer dit så får jag hålla mig inomhus hela helgen! Ett födelsedagskalas missar jag i så fall också! Detta får inte ske!
Jag kan inte begripa att jag inte kommer åter till "forntiden" Tiden går och alltid låter jag något annat komma emellan när jag ska ta itu med denna del av mitt liv.
Felet är att jag aldrig lärde mig att ta åt mig mammas ord om både mej och andra,
" Di kommer aldri igång förrns halvdags medda!"
För mamma gällde "Morgonstund har guld i mund" Jag håller med henne men kan ej förmå mig att praktisera hennes kloka ord. Mina barn och jag pratar ofta om mamma och hennes energi trots så dåliga förutsättningar denna lilla varelse hade från start och sedan ända till pensionsåldern fickk slita hårt för sin och en lång tid också pappas existens.
N är pappa dog år 1953 var mamma 54 år, pappa 58. Alla fem barnen självförsörjande. Yngsta barnet 19 år. Jag vill minnas att det fanns någon lag som gällde att om hustrun vid mannens död ej fyllt 55 år så måste hon själv helt och hållet stå för sitt uppehälle utan någon hjälp från kommun eller försäkringskassa. De utflugna barnens löner var så små (på den tiden var det så) att vi ej kunde bistå ekonomiskt. Stina hade ganska lång tid arbete på kontoret i Figeholms bruk och bodde hemma mot betalning men såsmåningom lämnade också hon barndomshemmet och mamma blev ensam på mer än ett sätt.
Skönt nog så hade hon goda vänner som hon kunde bo hos några dagar ibland under den mörka årstiden. I Mederhult fanns Ingegerd och Lennart med flera barn: vänner sedan flera år. Där kände mamma sig hemma och kunde räcka en hjälpande hand i hushållsarbetet! De hade bil och skjutsade henne om hon ville titta till sin stuga emellanåt. Hon var, på vintern också på några dagars besök hos de av hennes barn som hade familjer. Med våren kom längtan till hennes "kära Högskulla", ett uttryck hon ofta använde och då bar det iväg hem till stugan och alla vänner! Jobbet på karamellfabriken ej att förglömma!
Vill minnas att jag tidigare berättat om det här men nu dök det åter upp och då får det bli så.
Vilken mamma vi hade! Det var inte bara barn och barnbarn hon brydde sig om! Nej där fanns plats för många fler vid hennes köksbord.
Nu tar dagen plötsligt slut och jag vet ej så noga vad jag skrivit men jag publicerar utan att ha läst igenom för annars ser jag sådant som borde ändras och då blir det illa med sänggåendet!
GodNatt mina vänner! Sov Gott och var förvissad om att Gud vakar över dej också denna natt. Om du vill!! Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! AMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar