Så blev det torsdag igen! Tiden rusar iväg ! Snabbare för varje år! Inte bara jag som tycker så.
I dag hände mig något märkligt. Jag fick för några dagar sedan i min iPhone se att en samling omkring ämnet: " Jag åldras. Därför lever jag!" OK , låter intressant tänkte jag och bestämde mig för att gå dit, vilket jag i dag gjorde!
Redan när jag sneddade över gården där bilar stod parkerade slogs jag ännu en gång av den Nostalgi, som ganska ofta visar sitt ansikte när jag rör mig i vissa delar av staden.
En obehaglig känsla fyllde mig på väg in i huset. Jodå jag visste att Studieförbundet Bilda, dit jag var på väg numera har sina lokaler i detta hus, som jag ofta passerar sedan jag flyttade till stadens centrum.
Den obehagliga känslan hade att göra med en för mig obehaglig påminnelse om en höstdag, jag tror år 1966, då jag var elev på en filial till Kävesta Folkhögskola, som då höll till i detta hus och jag
, som vanligt hade parkerat min lilla Morris Minor på nämnda gård.
Det var inte första gången och jag hade av vaktmästare, eller vem det nu var, fått pappersark på vindrutan med skriftlig tillsägelse att icke parkera på gården.
Denna dag var det inte bara ett vanligt pappersark utan ett tjockt papper fastsatt på vindrutan med det starkaste klister jag någonsin sett effekten av. Hjälpligt fick jag bort så mycket att jag i sakta mak
kunde köra bilen till Varberga där vi bodde efter flytten från Lesjöfors till Örebro.
Som "gammal färghandlare" visste jag ju vad jag hade att göra. Så snart efter flytten fanns nog en flaska Aceton i gömmorna och efter en god stunds arbete ute på gården var vindrutan OK.
Behöver jag säga att det dröjde år innan jag någon kort stund parkerade min Morris på den gården..
Jag hittade senare en parkering några gator bort från skolan och där fick den stå oantastad resterande del av min skoltid. När Filip hjälpt mig med att få ordning på mina bloggar ska jag kolla om jag skrivit om den ljuva skoltiden annars ska jag återkomma till denna del av mitt intressanta liv.
Jag föredrar att läsa från papper för att jag ska känna att allt är OK och nu har Filip lovat att när han angjort sista sträckan för sitt examensarbete så ska han ta sig an mina bloggar och bringa ordning i vad som är utskrivet, och inte!
Det var lite känslosamt att efter alla år komma innanför dörrarna till denna för mig så oerhört betydelsefulla plats där mitt liv tog en ny vändning kan man säga.
Väl sittande där bland ett antal personer som, om jag hörde rätt, hade en ålder med 27 års intervall mellan den äldste och den yngste och, som ofta numera , så var jag med all säkerhet den äldste.
i sällskapet.
Cirkelledaren var ingen obekant för mig. Vi rör oss i sådana kretsar att vi stöter på varandra ibland.
Nu kom dagens chock för mig. Det visade sig att det här inte rörde sig om en enda föreläsning utan om första gången på en studiecirkel som ska fortgå varje torsdag några veckor framöver!
Hoppsan! Nu gällde det att veta besked, men innan jag hann uttrycka farhågor för att jag kanske inte hade möjlighet att binda mig för så lång tid, så hade jag sagt mitt personnummer , som snabbt skrevs till bland de övrigas på de papper där allt i högsta ordning var planerat för en Studiecirkel med flera sammankomster och något helt annat än en enda föreläsning.
Nu känner jag att jag vill sova och jag tar mig tid med det.
Förresten ska jag kort berätta om gårdagen. Gymnastik på Gillets Träffpunkt klockan två. Dit gick jag, bara för att få veta att den började klockan 10 och klockan två var det sång och musik.
Så klart stannade jag,! Lyssnade och fikade med övriga. Trevlig avkoppling på eftermiddagen!
.Nu ropar sängen och jag efter varandra. Det är nog bästa stunden på dagen för en åldrande dam att få säga "Tack gode Gud för denna dag, för all kärlek och omsorg jag fått åtnjuta. Så god du är!"
Sov Gott mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar