torsdag 21 februari 2019

Torsdag 21 februari 2019. Ingen ordning på nånting.

Jo jag vet! Det är knäppt av mej att sätta mig vid datorn så här dags!
Ändå gör jag det. Dels för att det är bra att skriva medan minnet funkar och så finns det en och annan som antingen läser på kvällen (jag borde ta mer hänsyn till dessa) eller läser på morgonen.

Nu har det gått två dagar och jag borde ha skrivit om promenad i solskenet i går och  om snön som fallit i dag.
Jag kan tyvärr ej skriva om den där promenaden som inte blev av! För den blev inte det!
Inte heller träningen! Ångrar jag mig? Jaaaa det gör jag! Det var vår i går har det berättats för mig.

Jag pratade i telefon med min svägerska i Jävrebyn och det visade sig att vi hade små likartade minnesproblem om sådant som sig tilldragit haver!
I dag har jag pratat med lillasyster Stina, som är barn och hundvakt denna vecka.

Jamen visst  det är ju sportlovsvecka för en del av landets skolor och visst känns det att inte allt är som vanligt. Tyst på alla fronter kan man säga. Så därför tog jag tag i det här med telefonkontakt för att bryta tristessen.
Ibland blir jag påmind om min osynlige vän. Då händer det att jag säger:" Nu Jesus, sätter jag på kaffe och så pratas vi vid du och jag! Julsjukan är ej över ännu så jag är hes och lite undermålig i största allmänhet och när ingen ringer så vet jag ju ej om jag är hes eller inte.
Så då småpratar jag med Jesus, min osynlige vän och ibland ringer jag till någon av mina andra vänner.

I kväll pratade jag med yngsta barnbarnet. Han höll på med att städa medan tjejen hans var på gymnastik. Själv hade han varit på träning efter jobbet! Vi pratade om Glutenintolerans, vilket fick mig att Googla på ordet, som möjligen var orsak till att jag fick meddelande om att de stoppat ett försök för någon att komma in på mina domäner. Något jag aldrig tidigare varit med om.

 Då ringer man ett barnbarn och får hjälp. Tydligen var det chockartat att jag vid flera tillfällen gick in med mitt lösenord. Inte vet jag, men det beredde mig i alla fall inga vidare bekymmer!
Jag vet så lite och ibland undrar jag varför jag gav mig in i den digitala snårskogen.
Men jag kunde ju inte vara utan denna modernitet när barn, bb. och bbb. ägnade sig åt detta och jag hade all hjälp jag skulle behöva liggande inom räckhåll för en fåkunnig!

Innan jag lägger mig ska jag smygtitta ut på gatan och se om dagens snöfall finns kvar.
Gnuggar mycket i mina ögon och tror att jag skulle behöva ett besök hos Ögondoktorn.
Att synen blivit sämre gör att jag, för att göra det enkelt för mig, låter bli att ta itu med saker att uträtta. Då samlas det "till i morgon" och förunderligt nog så händer det inte så mycket.
När jag var i min krafts dagar såg jag fram emot pensionsålderns ljuva tid då jag skulle ha tid att att göra en massa saker som jag ej hunnit med förut.
Men hur glad jag är för att jag kan använda huvudet och tänka ganska klart.
Det är verkligen något att vara tacksam för!
Natti, Natti mina vänner! Nyss tog jag en kopp kaffe och en bulle. Får se om det gör någon  skillnad på nattsömnen. Tror inte det. Men spännande att se!     

     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar