I morse bestämde jag mig för att OM jag skulle blogga denna dag så skulle det ske senast lockan två för att jag skulle komma tidigt i säng i kväll.
Jo jag är tydligen född till nattuggla för jag har alltid varit mån om att vara sist i säng.
Något jag har lyckats med. Konstigt det där!
På något sätt har detta med bloggen för mig blivit så att jag för min egen del mår bra att skriva medan minnet lever. Fast jag åldras! Mammas dagböcker innehöll inte så många rader pr dag men hur kärt det är att ta fram och läsa om hennes strävsamma liv. Jag har inget minne av att jag som barn såg henne skriva dagbok. Mina minnen av mamma är när hon varje kväll tog fram sin gamla konfirmationsbibel, som hon läste ur och ibland strök under några rader uti.
Många gånger såg jag henne somna över bibeln. Hon kunde t.o.m. prata i sömnen och då hade vi barn roligt. Tidigt på morgonen skulle bondens kor hämtas i omgivningen och mjölkas. Detta en stor del av året och med en stor familj som krävde sitt så var mamma trött när kvällen kom.
Mamma, som hennes lärare hade utverkat ekonomisk hjälp från kommunen för att hon skulle få sin dröm om att bli lärare uppfylld!! ( Förresten var det nog inte mamma utan hennes fröken som hade drömmar om hennes framtid. Hon fick ibland frökens uppdrag att hjälpa någon kamrat.)
Ingen av hennes fem barn började första klass utan att kunna läsa!!
För mammas del blev det att bli bondpiga och det behövs folk till det också och hon var alltid nöjd.
Klagade inte, men hon berättade! Att hon och pappa i tidiga år valde Jesus som sin ledsagare genom livet var naturligtvis av avgörande betydelse. På flera sätt!
I dag då jag hade besök av en helt fantastisk invandrartjej, som jag ej träffat på flera månader så frågade hon om jag kom från kristet hem. Jag älskar att berätta vad detta betytt för mig och svarar med glädje ja. Tjejen läser både Bibeln och Koranen.
Hon berättade ännu en gång för mig om sin resa till Sverige. Hur hon helt ung blev bortgift med en man som tog henne med till Sverige och hur han efter ankomsten övergav henne.
Hon berättade hur hon förtvivlad stod helt ensam i ett bostadsområde i ett främmande land med bara sitt hemspråk att tala. Flickor skulle gifta sig och inte gå i skolan enligt regler som gällde i d et land varifrån hennes exman flytt med henne. En invandrare förbarmade sig första dagarna över henne. Hon fick tips om att börja på en internatskola ganska långt från vår stad men anmälningstiden hade gått ut så det kunde hon glömma! Det fanns ingen utväg för henne. Ensam att gå vidare.
Hon berättade om att "JUST DEN DAGEN", när hon i sin förtvivlan inte ville leva längre så träffade hon Elsemarie som nyligen fått tjänst som rektor på ännu en skola hon hänvisats till! En träff var bokad med en studievägledare "men denne hade fått förhinder och jag fick träffa Elsemarie. Jag glömmer det aldrig! Jag fick börja på skolan! Det var Gud som hjälpte mig!"
Hon berättade om sitt liv och glädjen över att livet trots allt är på rätt väg. Hon hyr ett rum hos en invandrarfamilj, pluggar, äter och sover!
Nu kom vi överens om att be till Gud, om att det ska öppna sig vägar för henne i framtiden. Hon vill bli lärare men hon är rädd för att hennes engelska inte räcker till för att komma in på lärarutbildningen. Hon ser framåt och jag vill nu ta upp en tätare kontakt med denna unga, fina medmänniska.
Nu har vi lagt detta i Guds händer, tjejen och jag. Att räkna med Gud tycks vara något naturligt för henne. Hon håller sig mest för sig själv efter skolans slut för hon har svårt att lita på
sina landsmän efter det hon varit med om. Hon har också sin familj i andra länder att ta hänsyn till.
Jag är så glad att jag återfick kontakten med henne. Jag frågade varför hon ej hört av sig.
Hon bekräftade det jag redan anat. Hon vill inte störa.
Att jag aldrig lär mig! Jag har ju under flera år umgåtts med invandrare. Även om orken i dag ej är densamma som tidigare så är jag intresserad av deras väl och ve. Vi är alla människor med liknande förmågor och motsatsen.
Nu skrev jag inte heller i kväll det som jag tänkt men det här låg överst.
I morgon får inget hindra mej från att ringa min hårfrisörska för nu står jag inte ut längre.
Sov Gott mina vänner! Bed gärna till Gud att framtiden blir enligt hans vilja för denna fina kvinna!
Begåvad och enormt klok, som hon är, kommer hon att bli en tillgång för vårt land!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar