Dagarna försvinner! Eftersom jag numera sällan planerar för kommande dag så blir det som det blir.
Jo jag tänker nog att jag ska utföra ett och annat under dagens som kommer men när kvällen kommer så har inte "ett och annat" blivit gjort och jag ser fram emot nästa dag. Så håller det tyvärr på , men min förhoppning är att en morgon få vakna, full av energi och arbetslust och DÅ, mina vänner!!!
En grå lördag har snart tagit slut. Genom fönstret kan jag se att det ligger mycket snö på marken. Att gå ut är, på grund av halkan, uteslutet. För övrigt dras jag ju ännu med "julsjukan" och min erfarenhet säger mig att den följer sin egen väg.
Har jag långsamt? Nej! Har man en iPhone så har man alltid sysselsättning.
Jo jag vet också att jag har en del bloggutskrifter att leta efter. De, som låg i svarta tygväskan, där jag noga packat ner viktiga saker, som jag hade tänkt packa upp, utan hjälp, men glömde meddela detta och kom till min nya bostad först sedan allt, i all välmening, var uppackat och inplockat på diverse ställen!
Jo allt finns ju, men ej på samma ställe, vilket gör att det blir lite problem!
I dag kom Inga, som ej drar sig för att ge sig ut i snöoväder. Visst tycker hon att det var enklare när jag bodde i villan och hon inte långt därifrån. Hon måste nu ta bussen. Det är fler än hon som tycker att det var enklare tidigare när det tex. fanns plats för att parkera bilen, alltid.
Någon gång framöver ska jag beskriva hur jag upplever skillnaderna mellan de olika boendeformerna, har jag tänkt!
Att det var Gud, som den där dagen när vi träffades på bussen, hade sitt finger med i spelet förstår både Inga och jag. Att under några få minuter på samma buss upptäcka att vi delar tron på en kärleksfull Gud genom att vi växlade några ord är så värdefullt för oss båda två!
Vi kan prata om allt och är båda flexibla.
Nu har jag att hantera mitt ostyriga hår ännu en helg för att jag ej kom iväg till min hårfrisörska, som jag uppskattar så högt. Hon är oersättlig för mej!
Hade tänkt fortsätta på onsdagens blogg och berätta om ankomsten till mitt nya jobb i Stockholm i mina unga dar , men ser att tiden ännu en gång sprungit ifrån mig så jag får spara det till morgondagen, som också förväntas bli en "innedag".
Natti, Natti mina vänner! SÅ tacksam jag är till Gud för hans aldrig svikande kärlek och omsorg om om sina barn! "Tänk att få vara ett Guds barn! Tänk att få vila i hans famn! Tänk att få vara viss att han tar hand om mej! Tänk att få bo i Jesu namn!" Så sjöngs det på 70-talet,tror jag, på LPskivan "Villigt kommer ditt folk!" Plötsligt bara blev jag påmind om den. Underbart!
Googla gärna! Så fina sånger!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar