Veckorna rusar iväg och jag ligger efter med jobbet. Vad har hänt i dag?
Smsade och grattade ett födelsedagsbarn. Kerstin ringde och frågade om jag behövde något från affären. Hon skulle komma hit för en kopp kaffe. När hon kom hade hon med sig en verklig överraskning. Strömming, 1½ kg. Något jag längtat efter men det visste hon inte.
När vi fikat skjutsade hon mig till träningen.
Ett telefonsamtal gjorde mig både tårögd och glad. Jag har nyss i mina inlägg berättat om ett syskonpar som genom socialens försorg kom att bo hos mig en tid. Anna och jag blev så förbundna med varandra. Även om vi inte har tät kontakt så har vi lätt att "ta upp tråden" så fort vi hörs eller ses. Jag har fått följa hennes liv genom alla år och i somras kom hon nyförlovad tillsammans med en man, så fin.
I dag ringde min vän och sa att hon inte velat ringa för hon skämdes så för att hon inte hört av sig på så lång tid. Nu var hon så glad för att jag hade hört av mig med ett kort och vi har nu många"roligheter" framför oss. Vi pratade också om hennes bror, som lever ett bra liv och har en välbetald anställning.Så roligt att få vara med och följa mina skyddslingar.
Att under 25 år ha kontakt, trots så stor åldersskillnad, något som ingen av oss tänker på, betyder oerhört mycket.Vi vet båda att vi är vänner, rätt och slätt.
Måste berätta att en del av strömmingen stektes, en del rullades, lades i en kastrull och kokades försiktigt i god ättikslag. Jättegod att ätas kall. Lasse fick några stekta strömmingar som han med förtjusning tog emot när han hämtade Isak. Han är ensam om att gilla strömming i sin familj så därför delar jag alltid med mig till honom.
Nu går jag till den sorgliga sidan igen. För några dagar sedan skickade jag ett brev till en god vän som för en tid sedan miste sin livskamrat. De hade tre vuxna barn. Vi var under vår tid i Borensberg tillsammans på Östgötagården och på familjevinterläger i Norge. Bengt var ledare för Örebromissionens predikantkör när Georg var dess ordförande. Kören var också under den tiden på turne´ i Amerika. Reste runt till olika kyrkor. När Georg dog fick jag ett fint brev från Bengt där han uttryckte sin uppskattning av Georg, något som värmde mitt hjärta.
I brevet jag fick i dag står det om hans instämmande i vad en av hans vänner sagt:" INGEN som inte har gått igenom detta kan föreställa sig vad det innebär.Jag som också förlorat min hustru, jag VET"!
Precis så är det. Därför är det så viktigt att den sörjande får träffa andra i som varit i samma situation.
Jag tittar i dagboken nu.
Måndag 19 november. Vidor jobbar i trädgården. Så snabb han är.
Tisdag 20 november. Fått kort från Birgitta som skriver att "anfallen nu är över". Hon förlorade sin man en tid före mej. Ulla och Lennart har vattenproblem. Godsägaren hos dem och ser eländet och beundrar dem som haft tålamod så länge. Nu skulle det åtgärdas.
Onsdag 21 november. Vidor ut i kylan, som känns värre i dag. Kokar ärter och gräddar pannkakor. Gör lasagne och bakar kakor som Vidor får med sig till Göteborg. Rita ringt och vill ha skjuts till Mellringe. Jag är uppe till kl halv två.
22 november. Vaknat klockan sex. Vidor åkt till Göteborg. Jag på sjukhuset och hälsat på barnens mamma. Första snön som jag skottade framåt kvällen. Anna läser historia.
23 november. Blödde näsblod i natt och på morgonen. Anna åkt till Jönköping.
Erik har besök av kompis från Oskarshamn. Lagt mig sent.
24 november. Margit och Kurt hämtat tårta och kakor till Emils födelsedag. Jag jobbar i second hand.
Vi sålde för 30.000 på fyra timmar. Fredrik här och fikade och fick Rikskuponger.
Hos fam Awad på kvällen.
25 november, söndag. Mattias fikade och skottade snö här.
Tittat på TV-gudstjänst. Hämtat Rita i Mellringe och hennes mamma i Markbacken. Skjutsat Gösta till Vivalla. Sedan tillsammans med Rita till Gällersta och hälsat på hennes mormor.
Mött Anna vid Centralen på kvällen. Svårt.
Så hade ännu en vecka i november avslutats.
Att jag skrev "svårt" hade att göra med alla minnen som väcktes vid åsynen av tågen.
SÅ många gånger jag hämtat Georg där!
Kan tala om att jag under mycket lång tid undvek att ta vägen förbi Centralen. Jag valde andra gator. Orkade bara inte. Då fanns risk för ett"anfall".
Nu har jag sett TV och det är fruktansvärt att höra hur IS tillfångatar kristna i Syrien, för bort dem och dödar dem om de ej vill överge sin kristna tro och bli muslimer. Ett område där det bott många kristna har nu "tömts". En del har tillfångatagits, andra har flytt.
Nu ska jag röja här så städhjälpen, vars tjänster jag köper av kommun, kan ta itu med golven i morgon förmiddag.
Nu säger jag GodNatt! Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar