Tänk så skönt det känns att åter få känna sig i form. Tack Gud och tack bloggläsare som tog mitt namn med i er aftonbön, som jag önskade. Jag tror att förbön,som nu,bara nämna namnet, har stor betydelse.
Förresten fick jag i dag telefon från en ort i vårt land med anhållan om bön för en granne till den som ringde. Så gott att veta att inga långa böner behövs för Gud älskar att få vara med och ge oss det vi ber om. På något sätt. Avstånd har ingen betydelse. Gud är allestädes närvarande och hör minsta suck.
I dag ringde Jimmy och föreslog en fikastund här. Javisst var han välkommen i eftermiddag sedan jag tränat. En kort men trivsam pratstund! Roligt när människor hör av sig spontant och vill ha lite kaffe.
I dag har jag haft matgäst också. Det betydde att Isak kom ut på promenad och jag fick skjuts till träningen.
I morgon blir det en halv dag på stan med besök bl.a. hos Telia. Min fasta telefon skulle gå på nya bredbandet men det funkar inte.
Om jag hinner ska jag ta en semla och en kopp kaffe på ett fik. Fast ofta känner jag mig ensam och avstår av den anledningen.
I dag satt jag och läste ur min dagbok från år 1990. Ser hur de mina hela tiden fanns omkring mig. Så här efteråt ser det nästan ut som om det var "organiserat", vilket det nog inte var men tydligen fanns jag med i barns och barnbarns tankar. Att ha barnbarn att ställa upp för och ta hand om var naturligtvis välgörande när saknaden och längtan ville äta upp en inifrån.
Jag låter det här året få ta sin tid. Det gör ej ont numera att tänka på det eller skriva om det.
Allt funkar bra för min del och Georg kanske guidar i Himlen, de nyanlända. Jag har lätt för att fantisera. En gåva jag haft mycket nytta av i umgänget med mina barnbarn.
Mitt förra inlägg slutade med måndagen 1 oktober. Nu fortsätter jag ur dagboken.
2 oktober. Lennart kom till lunch. Nordström fixade med flistuggen och fick kaffe. David Söderholm har avlidit står det i N.A.
Kristian kommit. Senare också Ulla, Emil och Jonas, som alla nattar över här. Jag ligger på en madrass på golvet i samma rum, "För att jag inte ska vara så ensam" tycker barnen.
3 oktober.Ulla och barnen till Mikaelskyrkan halv nio. Sedan åker de till Hjortkvarn. Jag bakar bullar och kakor till Petters födelsedag. Skulle till Studieförbundets möte i Mariakyrkan men avstår.
Åker till Hovsta och sover över där.
4 oktober.Torsdag.Sven och Maria åkt till Rimforsa på sångledardagar.Ulla också. Skjutsat Bernard till hajk med scouterna, Kristin och jag spelar Memory. Gräddat pannkakor, strukit in tvätt.
Åkt till stan och handlat mat,dricka och chips. Hämtat Martin och en kompis vid musikskolan.Längtat efter Georg!!
5 oktober."Katterna jättehungriga. Gud ta hand om katterna!" (Undrar vilka katter det var!)
Skrivit ansökan om att få vara med på själavårdskurs i BjärkaSäby.
Ringt Karin Söderholm som förlorat sin David. Bakade bullar och åkte till henne. Bra att ha för att bjuda besökare. Tillbaka till Hovsta, hämtat packning och åker tillsammans med barnen, utom Fredrik, till Hjortkvarn. Kusinträff blev det.
6 oktober, lördag. Gratulerat Petter på födelsedagen. Han fick ett kassaskrin av mej.
Kokat ett kilo spagetti till medhavd köttfärssås. Senare "myskväll" med barnen. Lennart upptagen med söndagens predikan.
7 oktober. Till Söndagsskolan. Åkt hem till Örebro efter middagen. Orientalisk kyckling som också Sven och Maria fick ta del av när de lämnade Ulla i Hjortkvarn. Den räckte till många.
Jag hälsade på hos Greta Lennqvist på kvällen.
Så är första veckan i oktober tillända.
När jag blev ensam kände jag stort behov av att få möta andra, vars män också dött. Det är bara sådana som förstår till fullo. I min församling fanns flera som de senaste åren blivit ensamma. Vad jag önskade att få träffa dem. Det blev inte så och när jag långt efteråt frågade varför de ej kom fick jag till svar att de trodde att jag hade så många som tog hand om mej. Visst hade jag det!! Särskilt första dagarna efter annonsen i tidningen var det många som kom och jag fick många blommor. Jag ställde blommorna på altan för jag orkade inte se dem. Jag vet att andra finner en "lisa" i att få mycket blommor.
De som kom på besök var mestadels gifta par, inga änkor, som jag helst ville träffa.
För att trösta andra och säkert med tanke på mig själv, frågade jag Studieförbundet om de ville sätta in en annons om "Sorgegrupp" i Nerikes Allehanda. Det skedde och vi var några som träffades hos varandra. Åtminstone EN man var också med. Vi hade gått igenom samma trauma och bearbetade vår sorg genom dessa samtal. Vi var alla okända för varandra när vi började.
Nu ser jag att jag dragit ut på tiden igen och snabbt måste säga GodNatt
Är så tacksam för den här fina dagen och glad att jag känner mig i form. Gott att få komma till träningen i dag. Mer än en vecka sedan sist var det! Nu ska jag sova!
Du är en anmärkningsvärd kvinna Ruth! Beundrar din förmåga till bearbetning när du blev änka och din initiativförmåga att starta en sorgegrupp. Vet själv hur viktigt det är att få prata med andra i samma livssituation som man själv befinner sig i för att älta och bearbeta och komma framåt. Gud skickar ju de personerna i ens väg!! kram Sofia
SvaraRadera