tisdag 19 juni 2012

Träning. besök av barnbarn. Trion i Stockholm 1950

Inget önskeväder precis. Blåsigt och kyligt.Gick till träning. Trött blir man men ack så nyttigt det är!
En hungrig lunchgäst hade anmält sitt intresse för lunch hos farmor. Det blev köttbullar och potatis. Nu ska jag berätta om killen som ,bostadslös flyttade in här en vecka före studenten.Han blev häromdagen bjuden på köttbullar, också han."Vill du ha lingon till köttbullarna", frågade jag. "Jaatack " blev svaret. Jag tog burken ur kylskåpet och ställde på bordet. När han ätit klart sa han" Det här var den godaste lingonsylt jag ätit. O,så god den var!" " Jaha", sa jag , aningen förvånad över sådana superlativer. Lingon är väl lingon, tänkte jag. Tittade på burken. Jordgubbs och Hallonsylt, stod det på burken. Själva burken hade samma storlek som lingonburken och jag hade ej tittat på etiketten.
Vi kom överens om att ta fram denna sylt en annan dag men då till pannkakor.
När första barnbarnet hade ätit och gått för att söka jobb, kom nästa barnbarn, som var hemma i Örebro några dagar innan sommarjobbet i Växjö sätter igång på allvar. Vi fikade och pratade och eftersom hon hade pappas bil så tog vi en tur till Plantagen. Då jag numera saknar bil är det så värdefullt när någon som har tid erbjuder en liten resa. Nu ska ytterligare några plantor i jorden.

Nu är det år 1950. Jag ,som gått kurs i barnavård, tog barnskötandet på största allvar. Mat var fjärde timme. Bad en gång om dagen. Minns ej om det var klockan 10 på förmiddagen eller klockan 6 på kvällen.
ADdroppar en gång pr dag. Blöjor hade jag sytt av frotte'.Likaså stjärtlappar, av mjukt tunt vitt tyg. Små
söta skjortor med brodyrkrage. Korgen bäddad med fina spetslakan som jag sytt på den gamla trampmaskinen jag köpt för en billig penning. Annonsen om att vi önskade köpa barnvagn resulterade i en tjusig korgvagn  som kostade 50 kronor.

Söndagen den 12 februari,nästan 2 veckor gammal, fick vår lilla Sven sin första promenad i den begagnade barnvagnen. Men det var extra fint att det var en korgvagn. Vi var så nöjda, så nöjda.En  blå åkpåse ,helt ny, hade vi köpt. Om jag ej missminner mig så hade barnbidragen införts år 1949 så vi håvade in 65 kronor i kvartalet,till hjälp vid inköp av barnets förnödenheter.Det räckte till inköp av åkpåse.
På söndagseftermiddagen då vi kommit hem från promenaden ringde jag hem till mina föräldrar och berättade att vi varit på promenad. " Då dör han.",var pappas omedelbara kommentar.

Jag hade tänkt skriva lite mer men fick plötsligt lust att avsluta för att jag blivit sömnig. Men jag är tillbaka i morgon, kära bloggläsare. Jag önskar er alla en GOD NATT och  som vanligt vilar vi i vår faders händer.  "Skulle jag, som barn väl ängslas då?" sjöng Lina Sandell i den välkända psalmen "Blott en dag, ett ögonblick i sänder". Förresten, i morgon är det onsdag. Var det inte då som solen skulle komma?
Se där, så gott att somna i denna vetskap. Fast det var ju på TV jag hörde det förståssss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar