Midsommar 2012. Semester 1950.

I går var det midsommarafton. Jag hade slut på en av mina blodtryckstabletter och tog en promenad till apoteket. "Midsommarafton stängt",stod det på dörren.Övning i tålamod. Gick tillbaka. Stannade vid min vanliga affär och köpte mera jordgubbar och potatis. Nästa vecka ska det bjudas på raggmunk,som ska ätas av ett barnbarn som är särskilt förtjust i denna maträtt och som jag helst tillagar av f ä r s k potatis.
 Klockan ett började lunchen hos dotter och måg tillsammans med deras goda vänner, som också blivit mina, genom att vi träffas på våra små fester.

Hämtades i bil av barnbarnet och så började den fina festen. Vännerna hade som vanligt med sig en god laxtårta som avsmakades före sill och potatis. Kaffe och en stor gräddtårta med massor av jordgubbar avslutade måltiden.

Jag fick bilskjuts hem senare på eftermiddagen Hade en del att uträtta här hemma. Kom på att vännen Stefan kanske hade lust att komma och äta jordgubbar med vispgrädde. Ringde och inbjöd. Han hade varit ensam hela dagen och kom gärna. Kaffe och jordgubbar med mycket grädde är inte att förakta!

I dag bar det av till Hjortkvarn, där en stor familj var samlad. Med de små barnen inräknade var vi sjutton personer. Det är ett öppet hem också det och man känner sig alltid välkommen dit. Där vankades grillad lax till middag och en del annat grillat och gott. Jordgubbar och grädde till efterrätt, som sig bör en midsommardag. Förutom den berömda glassen från Hjortkvarns berömda glasscafe'.

Väl hemma i Örebro hade min "ängel" kommit åter men efter att ha ätit gav han sig iväg med kompisen till en by utanför stan och stannar där till måndag.

I Stockholm 1950 hade vårt nya tresamhetsliv börjat bli en vana. Vi älskade vår lilla Sven och såg till att han hade det bra. På försommaren fick jag en period jobb i en färghandel som nu ägdes av en av mina tidigare arbetskamrater.Semestervikariat kan man säga. En av mina systrar kom till oss som hjälp till Sven.
Den fjortonde juli åkte hon hem i sällskap med Sven och mej. Svens första besök i Figeholm. Det skulle bli många fler med tiden.
Två veckor senare fick Georg semester och så var familjen samlad. Som jag i tidigare inlägg berättat så gjorde min pappa två resor till Lund för strålning under tiden vi var hemma. Efter första resan kom han hem pigg och glad och kände sig ganska bra. Efter nästa strålning kom han hem helt slut och nedstämd. Grät och hade svår ångest. Så svårt att se honom sådan. Han som alltid var glad och lugn.

Den 17 augusti var det dags för oss att resa hem till Stockholm igen och det kändes svårt att lämna Figeholm med tanke på att pappa var så dålig och att inget hopp fanns om att han skulle bli bra. Jag hade pratat med läkaren i Lund och förstod ,även om han inte klart uttalade det, att vi ej kunde vänta något tillfrisknande.
Efter andra strålningen fick han ej mera någon behandling för sin cancer utan, som jag tidigare skrivit, så kom han till mentalsjukhuset i Västervik, där han dog år 1953.

Vi fortsatte vårt liv i Stockholm som vanligt. Så blev det dags för barnvälsignelse i "vår" kyrka. Den söndagen var det tre små pojkar som bars fram i församlingen, enligt den vedertagna seden att i stället för att döpa barnet så välsignades det i kyrkan av pastorn och församlingen.
De övriga två var Christer, son till Margit och Per-Erik  Boström,senare bosatta i Örebro, samt Per-Erik,son till Margit och Per Hallin. Någon i kyrkan måste ha ägt en kamera för i vårt album finns foto på oss tre unga familjer utanför kyrkan. Så roligt att äga.
Nu har dagen gått och jag ska inta sängen och  önskar er alla en God Natt. I morgon är det söndag. Jag citerar åter ur sången."Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Var dag är en nåd dig given från Himlen, besinna det!  Så tackar vi Gud för Hans omsorg, beskydd och stora kärlek till oss alla.