Om vår kärleks början och vår förlovning har jag berättat tidigare. Även om att vi blev brudpar 1948. Dags att visa brudkortet, tycker jag. Tro inte att jag lärt mig skicka bilder! Nej! Nej! Men ta vara på hjälp jag kan få, det har jag lärt mig.
Ja, så såg vi ut då. Nu är man gammal och grå. Med ett långt liv bakom. Och massor av erfarenhet på skilda plan.
I dag har jag varit till barnbarnsbarnen med smörgåstårta och en liten jordgubbstårta. Därigenom infriande givna löften. Fikade med familjen. Så roligt att vi bor på samma gata.
I dag skiner solen och det är en helt underbar dag. Varmt och skönt.
Har ätit köttbullar och potatis med "ängeln" och hans syster, som kom hit i går kväll.
Medan han är här tar jag tacksamt emot hans hjälp med inlägg av fotot.
Möjligen får jag in ytterligare fyra små foton, ett av dem från sommaren 1950, då min älskade pappa och vår Sven såg varandra för första och sista gången.Det kortet är det sista jag har på pappa. Samma år kom han till S:t Gertruds sjukhus i Västervik där han tre år senare slutade sina dagar på jorden men fortsatte i den Himmelska världen tillsammans med Jesus som han älskade.
Jag avslutar detta inlägg här för att vi ska hinna med att publicera bilden (bilderna?) innan "ängeln" försvinner ut på stan.
Ett sådant vackert Bröllopskort!! Din och min klänning liknar nog varandra en hel del, fast du gifte dej -48 och jag -79. En kusin till min mamma sydde den åt mej. Brudkronan jag hade gjorde min mamma i näverslöjd. Om du tycker det är kul att titta på det finns det här:
SvaraRaderahttp://smallnearthings.blogspot.se/2011/10/nineteen-hundred-seventy-nine.html
Förlåt att jag skrivit på engelska, men det är ifall släktingarna i Amerika vill läsa det.