måndag 11 juni 2012

"Sommarstuga i Småland 1998-2012.

Så är jag åter igång med bloggandet. Har gjort ett uppehåll medan jag firat student i Örebro och varit i Figeholm och sagt farväl till döttrarnas sommarstuga, där också jag vistats och sett barnbarnen växa och bli stora. Så stora att de inte längre vill följa med till stugan. Vad gör föräldrarna då? Jo, de säljer stugan! Incl. våra sängar, porslin ,kokkärl. Välstädat! Bara att flytta in. I går medan vi bar ut det sista av sådant vi ej skulle lämna kvar, hann vi med att påminna oss tid som varit.
Det jag nu ska berätta kanske inte är av så stort intresse för en del  men kanske för andra!
Denna historia började redan 1995 då jag tillsammans med två döttrar, deras män och barn hade lånat min yngsta systers hus (mitt föräldrahem), för en veckas semester i Figeholm. Där växte jag tillsammans med mina syskon upp och sedan vi bildat familjer har våra barn vistats hos mamma hela eller delar av somrarna under deras uppväxttid. Sådana somrar som de varit med om där ,sätter sina spår och nu var vi där och njöt av sol och bad.
En dag fick jag en ide' att fråga min syster om vi kunde få köpa en bit av hennes stora tomt och bygga oss en sommarstuga där. Joodå,hon skulle fråga dottern, som inte hade något emot detta. Det blev dock lite strul på vägen. Bl. a. på grund av att det gick ledningar på just den biten där ett bygge var tänkbart så det hela fick läggas på is. Men tanken på att få något eget just där fanns kvar.
Jag bad till Gud att ,när vi nu ej kunde köpa tomt av min syster, vi skulle få en tomt ändå. Jag bestämde mig för att be och tacka för en tomt. "Gud, Du som kan allt, ge oss en tomt! Hur MYCKET tro jag hade kan jag ej säga men lite tro på att det omöjliga kunde ske ,måste jag ju ändå ha haft, annars hade jag inte bedit..
Den tredje september samma år när jag åter bad för en tomt så talade Gud stilla inom mig:" Du behöver inte vara orolig, Ruth! Jag kommer att lösa det här på ett fullkomligt sätt!"
Fullkomligt sätt! Vad menade Gud?
Under alla år jag levt med Gud har jag lärt mig att det Han har sagt, det gäller! Även om väntan ibland kan bli lång.Så ?
Tiden gick. Om jag minns rätt så fortsatte vi med att "låna" hus en vecka varje sommar hos min syster, som då tog en vecka "på annan ort".De följande två åren. Det tredje året ,1998, i mars var yngsta dottern, Elsemarie i Skinnskatteberg med  elever från KarlJohansskolan,på stor körsammandragning. Råkade hamna bredvid en lärare från Oskarshamn. Genast dök sommarstugetanken till ytan. Hon anförtrodde honom planerna på en sommarstuga i Figeholm. Han hänvisade till en mamma,som jobbade på en mäklarfirma i Oskarshamn och Elsemarie bad henne om hjälp. Efter några dagar ringde en mäklare och frågade VAR stugan skulle ligga. Började föreslå objekt i Oskarshamns och Figeholms närhet.Elsemarie var ej intresserad av dessa. Hon frågade:" Har du varit i Figeholm?" Joodå, det hade han. "När du kört ut ur samhället kör du för bi en lagård. Fortsätt och du kommer till en avtgsväg till höger.Kör förbi den och ta in på nästa . Då kommer du till ett sommarstugeområde. DÄR ska stugan ligga." Mäklaren skrattade och sa att han visst kände till området men att det är ytterst sällan någon stuga blir till salu just där."Det kan dröja 10 år", sa han. "Ja,då får vi vänta", blev svaret.Hon visste vad Gud sagt så hon tyckte bara att det hela var ganska spännande. Detta var i mars. Den fjärde juni samma år ringde han till Elsemarie."Nu har jag en stuga där du vill köpa",sa han. OK! Nu fick det gå undan!  Redan på lördagen var vi där. Mina två döttrar, deras män och jag. Bestämde oss på stående fot. En av mågarna tyckte nog att det var väl långt. Dessutom hade han ej varit i Figeholm så ofta som vi andra. Men helt utan anknytning till trakten var han ändå inte. Hans morfar var pastor i Baptistkyrkan i Oskarshamnpå 30-talet och hans mamma med syskon var uppväxta i Oskarshamn. "Jag har inget val", sa han när vi andra fyra var övertygade köpare.
Sedan följde år av nytta och nöje."På ett fullkomligt sätt", hade Gud sagt. Joodå, nu fick vi inte en tomt utan ett hus med inredning, som vartefter bytts ut, öppen spis. Ja det var beboeligt.I går lämnade de det hela och såg vad de åstadkommit,genom utbyggnad av ytterligare rum, stort duschrum med tvättmaskin, varmvatten i köket, ny köksinredning och mycket mer.
Det första de gjorde när vi kom dit 1998 var att lägga nytt tak.Men händiga som de är så fixades det och barnen hade roligt när de fick klättra på stegen  och sitta på hustaket.Så rensades en del annat ut ur huset och jag lovar,det blev både gamla soffor och garderober som samlades utanför.En av de första dagarna kom vår närmsta granne till oss med en stor påse nybakta bullar. "Tänkte att ni kan ju inte ha tid att baka!"
De bullarna glömmer vi aldrig! Och inte glömmer vi våra grannar heller. De sålde sin stuga och flyttade för två år sedan och det blev stort tomrum efter dem.

Ganska snart inköptes en båt, med miljövänlig motor, så klart.Den båten tog oss till holmarna i den fina skärgården och vi har många fina minnen från utfärder med båten. För att inte tala om kvällarna då vi spelade spel eller satt framför brasan och läste ur mammas dagböcker som finns förvarade i föräldrahemmet alldeles i närheten och där min yngsta syster nu bor.Vi hämtade några årgångar i taget och läste och förvånades över hur mamma orkade, och hann med så mycket varenda dag. Dessutom ha barnbarnen hos sig varje sommar. Men o, vad de älskade henne. Hon skulle aldrig få dö. Men det gör vi alla, så ock Alva, som dock hann med att fira sin 90-årsdag med många gäster och en stor skara barn och barnbarn. Två månader senare flyttade hon hem till den Gud hon redan som söndagsskolflicka kom att tro på och att älska.

Ja ,så var en 14-årig tidsepok slut. Barnen har annat att intressera sig för och vi tycker alla att det är väl många mil mellan Örebro och Figeholm. Men de roliga minnena har vi kvar både i hjärta och på bild.

Detta var alltså historien om sommarstugan som vi fick när vi behövde den och som blev såld när vi inte längre hade behov av den. Utsikten över havet från altan har jag många bilder på och njuter av att se på dem. Tyvärr har jag ännu ej lärt mig att skicka bilder men när jag väl har lärt mig så ska ni få ta del av dem.
Vet ej om ni orkat läsa så här långt men nu avslutar jag för denna gång. Ett av mina två valspråk lyder:" Gud sviker aldrig!" Hoppas att ni alla som läser det jag skrivit, ska förstå hur sant det är. Gud är god!

1 kommentar:

  1. Vilken underbar berättelse om sommarstugan!! Att det kunde ordna sej så bra med Guds hjälp. Det skulle vara roligt att få se en bild därifrån någon gång och se havet!! Åker jag någon liten sväng ner till havet så blir det till en gård ett par mil söder om Jönköping. Svenska Alliansmissionen äger en gård där nere som heter Gullbranna.

    SvaraRadera