Gårdagens blogg gick upp i rök. Tyvärr! Jag raderade den av misstag Har bara ett diffust minne av vad jag skrev, så antagligen var det ej så bra. I alla fall så blev vi gifta. På förmiddagen hos Borgmästare Fant. Efter besök hos Hårfrisörska och Fotograf, Korskyrkan. På förmiddagen hade jag en ny pepitarutig dräkt i brunt.
På eftermiddagen och vigseln i Korskyrkan, brudklädd och Georg iklädd frack, lånad av sin bror, som "läste" i Uppsala och var ägare av ett sådant plagg.Pastor Linne' Eriksson förrättade vigseln.Kyrkans solosångare sjöng
" I himlar sjungen" och " Där björkarna susa". Alla våra vänner var där liksom mina chefer från Corona och Sundbergs. Självklart var våra föräldrar och syskon där. Alla bjöds på kaffe. Tårtorna hade vi fått av vännerna Dagny och Henry från deras bageri. Supe' för våra familjer och några nära vänner avslutade dagen.
Eftersom skaran av gratulanter var stor var också antalet presenter stort. Ingen nackdel!
Vi åkte till Gotland en vecka och bodde då hos Georgs exersickamrat Bengt där vi hade en trevlig vecka tillsammans med hans familj. Vi hyrde en tandem i Visby och cyklade till Fröjel, där de bodde.
Tillbaka i Stockholm och för min del nytt jobb. Dumma jag hade fått för mig att jag skulle jobba halvtid. Och sa upp mig från Sundbergs med motiveringen att där gick det ,på grund av alla beställningar, inte att jobba halvtid.
Tänk om min order inte kom iväg om jag ej var där och kollade springgrabben!
Så jag sökte jobb hos Alfort & Cronholm på Norrlandsgatan, inte långt från mitt gamla jobb. Georg jobbade i deras butik på Kungsholmen.
Att ha ett eget gemensamt hem var förstås en stor lycka. Vi hade från början ett "öppet hem" och träffade där många av våra vänner. På den tiden hade vi tid att umgås med varandra. Jag är glad att jag fick vara med om en tid då TV inte fanns.Och radion hade bara en kanal. Undan för undan avskaffades också ransoneringskorten och livet började återgå till det normala.
Ibland har jag tänkt på att det väl inte var så konstigt att vi kunde bygga vårt välstånd med tanke på att så många av kriget härjade länder nu behövde varor av olika slag för att bygga upp det förstörda. Vi hade verkligen anledning att vara tacksamma för att vi sluppit undan kriget.Mina svärföräldrar hade, liksom många andra familjer tagit emot Finlandsbarn. För deras del en pojke i 4-5årsåldern. Det gjorde så ont i mig att se honom och tänka på hur hemskt för alla dessa barn att skickas iväg från sina familjer till helt okända människor i ett annat land. Vad jag avskydde kriget, denna förbannelse, som orsakade så mycket sorg och smärta för så många oskyldiga stackars människor.
Kommer nu ihåg att jag ej nämnt om min semester i Figeholm.Jag kom hem den 25 juli och stannade till den 5 augusti. Enligt mammas dagbok så satt jag och broderade nästan hela tiden.Men bröllopet låg ju strax framför och då skulle allt vara klart enligt den tidens sätt att se.
Nu ska vi se om jag får iväg detta inlägg i kväll. Blev lite ledsen över misslyckandet i går kväll men allt kan ej alltid gå som på räls. Ha det gott, kära vänner. På återseende, säger jag och önskar er en God Natt.
I Orspråksboken 13 står det:"Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket." Något att tänka på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar