SOL över Örebro 2012. I Stockholm 1950.

Jovisst blev det sol i dag, som TV lovat. Hurra TV. Började dagen med att gå till Tempo och handla. Ofta handlar jag där på onsdagar då man får 5% pensionärsrabatt! I dag handlade jag en hel del som fattades i skafferi och kylskåp. Med min erfarenhet av 30-talet och pengabrist i barndomshemmet, kan jag aldrig upphöra att vara tacksam varje gång jag handlar och vet att jag alltid har möjlighet att köpa allt jag behöver.
Och kan man tänka sig att i dag kunde man köpa 3 kg potatis för 10 öre kg. Villkoret att handla annat för 150 kronor var ju en lätt match. Min "ängel ," som fortfarande bor kvar här, älskar potatis stekt i smör så det passade bra. En annan matgäst kom också och jag bjöd på sill, färskpotatis och gräddfil med grönsaker och till efterrätt helt underbara svenska jordgubbar med vispad grädde. Ack så gott. Nu ska här inte snålas utan
jordgubbar ska ätas ofta. Den korta tid de finns.

På eftermiddagen besök av Linn som är hemma hos sin familj några dagar. Nu kan jag rätta till mina bloggar själv ganska bra så hon får lite lugn och ro. Medan vi satt i solen på altan och fikade ringde Stefan och kom sedan med bakelser till fikat. Så satt vi och njöt av den fina sommardagens eftermiddag. Och pratade. Så roligt att träffa vänner.
"Ängeln"hade gått för att träffa kompisar men innan dess hade han klippt gräset och grävt ut komposttunnan.
Bara för mej att lägga på i rabatterna. I kväll har jag tittat på Nyhemskonferensen via datorn.

I mitt förra inlägg berättade jag om vår första promenad med liten Sven. Som ni märkte så var det ej tal om pappaledigt så Georg fortsatte att varje morgon cykla den långa vägen till jobbet. Vi bodde alltså söder om söder och han jobbade nu på Nybrogatan.Det hände ofta att han cyklade direkt till kyrkan efter jobbet och då sov Sven när han kom hem på kvällen och kanske hade han ej vaknat innan Georg tidigt cyklade iväg på morgonen så kunde det hända att det gick ett par dagar utan att de såg varandra. Men Stockholm var en stor stad och många hade långt till sina jobb så det liksom hörde till att om man valt att bo i huvudstaden så var det bara så och man accepterade det.Punkt slut.

Både Georg och jag var starkt engagerade i kyrkan.När Sven föddes måste jag avbryta mitt söndagsskoleuppdrag som lärare där. Det var mycket smärtsamt. Jag var så glad i dessa barn och jag grät
många tårar för att jag måste sluta. På höstterminen var jag till baka igen. Då gick det till så att vi tidigt på söndagsmorgnarna tog spårvagnen, inte mot stan , utan åt andra hållet, för att lämna Sven hos en familj och samtidigt ta med deras 4-årige son till söndagsskolan på Döbelnsgatan på norr. Alltså till baka mot stan med spårvagnen,byta till nr 6 vid slussen och komma i tid till söndagsskolan. Men jag kan ej minnas att det var något märkvärdigt med det. Georg stannade ibland på förmiddagens gudstjänst och jag åkte tillbaka med den lånade gossen och sedan hem med Sven.

Ibland hade Georg med sig någon eller några hem för att äta middag tillsammans med oss. Ofta våra vänner Dagny och Henry.
Ja nu är jag tacksam för att det varit en fin dag i dag och jag tror att det blir lika bra i morgon. Härligt när jag törs gå ut.
Nu säger jag farväl för i kväll och ber att vi alla ska få en God Natt och tackar för Guds beskydd. Hans kärlek är gränslös.Nej nu mullrar åskan. Jag tror på Gud men jag är rädd för åskan. Märkligt!
Har att göra med barndomen. Det tar vi en annan gång!