Torsdag 9 maj 2019. Om denna dag finns intet att säga. Men jag skriver väl i alla fall.

Så är det. Intet nytt under solen denna dag. Annat än att det inte har funnits någon sol. Så'nt är livet denna torsdag.
Alltså en dag då jag vid middagstid överlade med mig själv, eftersom jag ej har träffat någon annan person på hela dagen, Det  beslutades att min  klädsel, som i morse började med morgonrock, fick tillstånd att fortsätta på samma sätt till dagens slut. Bra, eller inte, kan diskuteras!

Dagen har varit grå och, om jag nu får säga det, utan att verka gnällig, ganska tråkig.
Började med att jag, vid ett försök att uppmuntra ett barnbarn, totalt misslyckades!
 Vissa omständigheter kanske bidrog till detta. Förutom åldersskillnaden!

Dagen blev en oönskad vilodag! Nej jag hann med att duscha och ge mig själv fotvård. Håret höll jag torrt för i morgon ska jag ringa min suveräna hårfrisörska och höra om hon har en stund över för mej.
Jo det var meningen att jag skulle ringa i går men två trötta dagar fick passera utan att något hände:

Jag har varit lite ledsen också för att en god väns dödsannons för ett par dagar sedan stod att läsa i tidningen. Bråd död, tydligen!
Tänker också på de sju föräldralösa, oskyldiga, föräldralösa barnen som befunnit sig i ett läger i Syrien och nu finns i Irak i väntan på att tas till Sverige. Såg på TV i dag att någon från Socialen i Göteborg kunde berätta att de har stor erfarenhet av att ta hand om utsatta barn och partiledare m.fl. är eniga om att allt måste göras för att varje barn ska få det rätta mottagandet och den vård de behöver. Jag har alltid varit barnkär och nu lider jag med de små barnen. Vi ber om att varje barn ska få ett gott och passande hem när det är dags för det.

i morgon måste det bli promenad eller gymnastik. Om tröttheten ger med sig!
Det är det som är skillnaden på att vara ett par år yngr eller äldre. Förr gick jag trött till vila och vaknade pigg och glad över att ha arbetsuppgifter som väntade. Numera går jag trött till vila och är lika trött när jag vaknar och tänker då ofta på hur skönt det ska bli när kvällen kommer. Forna tiders arbetslust, när morgonen gryr, finns inte längre. Om den inte kommer tillsammans med solen framöver! Förstås! Hoppet får inte dö! Nu ska jag prata lite med Gud och säga att jag är så glad för att han är så god och hjälper mig med allt, som han lovade en gång för länge sedan! Sov Gott mina vänner!