De flesta måndagar får jag besök av Kerstin och Ulla. Varannan måndag kommer också Lennart.
Medan Lennart stdar(utbldad sådan ) Förutom sin pastorsutbildning. I dag blev det ingen teologisk undervisning utan han tog efter fikat direkt tag i jobbet som jag i förväg aviserat att jag ville ha hjälp med. Nu hänger den vackra lampan som Georg köpte i Hebron på en av sina första resor till Mellanöstern, över bordet på de inglasade balkongen. Hoppas att någon med mig vill äta surströmming i lampans sken fram på höstkanten!
Visst hände det vid något tillfälle att Georg och jag åt denna delikatess ensamma men vi hade i regel surströmmingsfest tillsammans med flera vänner, antingen hos oss eller hos några andra varje år. Vi hörde, var vi än bodde till ett surströmmingsgäng! Oj så trevligt vi hade!
Jag anar att jag har bloggläsare som minns dessa härliga tillställningar! Flera av surströmmingsvännerna har lämnat detta jordeliv och jag har inte mycket tro för att vi efter att vi lämnat detta jordeliv ska äta denna läckerhet. Men säker är jag inte för Gud har både humor och många överraskningar redan här och han är med i evighetens värld.
Lennart "redde ut" trassliga sladdar på balkongen, satte timer på lampan, städade, som bara han kan göra medan döttrarna och jag köpte varm mat i Närbutikens restaurang. Detta att kunna gå dit och köpa god mat är ett stort plus i mitt bostadsbyte, som ju var nödvändigt på grund av min nedsatta ork. Roligt att villan finns kvar inom familjen och jag fick det bra och ser med glädje tillbaka på åren och alla bra både hyresråätter och villor som vi bott i.
Vid ätandet av den goda lunchen satt vi i dag och pratade om tiden i Lesjöfors och både Kerstin och Ulla var överens om att de hade haft en fin barndom i det lilla brukssamhället där alla kände alla.
När vi stängt affären på lördagens eftermiddag kom ofta Carina Larsson, Kerstins bästis och då sålde de varor till varandra. De var kund ena stunden och affärsbiträde nästa.
När de lekt klart efter ett par timmar eller så, plockade de tillbaka allt på sina platser och avslutade sin affärsverksamhet.
Vid ett tillfälle minns jag att Kerstin frågade Georg om priset på en vara och fick svaret "7 kronor". "O hjälp, den har jag tagit 10 kronor för " utbrast hon bestört!
Det kändes så gott fr mitt modershjärta att de båda var så nöjda med sina barndomsår i Lesjöfors. Jag vet att Sven också delar deras åsikt åäven om han bröt benet i den stora skidbacken där han älskade att vara med sina kompisar. Benet läktes och några dagars vistelse på sjukhuset i Filipstad blev en erfarenhet för livet.
Nu är dagen slut och i morgon ska jag till min älskade hårfrisörska för att få håret permanentat. Jag har beställt Färdtjänst dit Till lunch kommer Inga, som varit i Sdertälje några dagar. Då har vi en del att prata om. Nu säger jag Godnatt till er alla mina vänner! SOV GOTT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar