I dag hade jag lovat min goda vän Rebecka att komma till Immanuelskyrkan där det stora fikarummet var omändrat till loppis. Jag tog promenad dit och lovade mig själv att absolut inte köpa något eftersom jag i stället borde ta dit saker som jag har i överflöd.
Första gången jag tog promenad dit sedan jag flyttade till Järntorget. Det tog ½ timme med rullatorn.
Rebecka bjöd på fika. Stor macka med hemgjorda köttbullar och annat gott pålägg.
Tur att jag redan bestämt att inget köpa. "Men ska du inte titta i alla fall?" undrade Rebecca.
Jovisst! Jag hade ju redan bestämt mig att kaffe skulle vara nog.
Jag tog en liten runda utan att något hamnade i korgen på rullatorn.
Men DÅ hände det oundvikliga. På ett bord fanns en stor låda med BÖCKER!
Nu var det slut med alla (goda?) föresatser. Hur många gånger jag under alla år fastnat vid bokutbudet. Alltid likadant. Jag dras dit som av en magnet och jag stannar kvar tills jag tittat på varenda bok och fattat raska beslut om vilka jag ville köpa.
Inte en tanke på att "ingenting köpa"
På loftgången står rullatorn med 14 böcker och två små vackra lampor som stod i böckernas närhet.
I morgon ska "Onkel Toms stuga" och andra gamla godingar inspekteras. Och sorteras.
En del av böckerna är köpta för att jag ska ge till invandrare, som då får tillgång till både innehåll och träning i att läsa och lära svenska.
Jag är så nöjd i kväll för jag fick innehållsrikt telefonsamtal från ett barnbarn och det gjorde mig så gott!
I övrigt får jag ännu en gång hänvisa till vår hulda moder som, om en dag som denna, skulle ha sagt:" "Hu en så lessam dag!" Hade på hennes tid funnits tillgång till internet hade hon inte behövt säga så.
Själv tycker jag aldrig att dagar är "lessamma" för jag har alltid något som ska uträttas!
Att få, som jag nu fick, ett meddelande om ett stort bönesvar där Gud visat sin stora kärlek till en familj, som var i stort behov av ett Guds ingripande och att nu bönerna vänds till tacksägelse!
Att leva i gemenskap med en stor Gud är så intressant! I kväll gråter jag av tacksamhet till Gud för att han aldrig sviker. Gud är på VÅR sida och han är, i sin stora kärlek alltid redo att hjälpa.
Jag påminner ännu en gång om en pastors ord i sin predikan."Du ska veta vem du själv är, vem Djävulen är och vem GUD är" Så länge vi finns här så pågår kampen . Men vi VET på vem vi tror!!!
Sov Gott, mina vänner, och låt oss prisa Gud tillsammans! Och "dela varandras bördor," som Bibeln säger,också genom att be för varandra! Gud är god! SOV GOTT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar