söndag 5 maj 2019

Söndag 5 maj 2019. Telefonsamtal med barnbarn är så givande!!

Ja det är faktiskt så att barnbarnen ringer ibland och visst gör det livet lättare att leva! Jag älskar ungdomar!
Filip i Göteborg hade, till synes, gott om tid denna söndag och vi har alltid haft förståelse för varandra och ber till Gud för varandra. Hans tjej likadant.
Det finns kurser att gå för att lära internet men jag har ju en självvald begränsning i hanterandet av detta vidunder och har dessutom en Chalmersstuderande som barnbarn så jag låter mig därmed nöja.

Denna kväll skulle han (liksom tidigare hans yngre bror) ge mig ännu en grundlig undervisning i konsten att överföra foton från telefon till bloggen.
OK säger jag till erbjudandet, samtidigt som jag är rädd för att han tror att jag menar att jag förstod.

"Mormor, vi skrev ner det på papper förra gången för att du skulle kunna", sa han artigt. Samma ord som hans bror också sagt. Jag våndas inom mig och ler mot den dag då jag ska klara allt på egen hand.
Jo jag förstår att någon tänker att jag gjorde bättre i att lägga av! Men det varken kan eller vill jag!
Alltså fick jag i uppdrag att skriva en blogg och därefter ringa Filip i Göteborg, som sitter med sitt examensarbete natt och dag. Försynt sa jag att han skulle ägna sig åt detta och inte slösa tid på mej men han sa att det skulle inte ta så lång tid (!!!!) och att det kunde vara bra för honom med ett "litet avbrott!"

Efter denna utförliga inledning sitter jag alltså nu, som i en rävsax, för att skriva innan jag kan räkna med att få erforderlig hjälp från Göteborg!!!!

Söndag är det och så här blev dagen!  Ingen promenad! Borde det ha blivit!!!
Min goda vän Elsa Nordenborg ringde! Vi är lika gamla och är båda tacksamma för livet, nyfikna på hur det ser ut i Himmelen och hur det eviga livet ska gestalta sig. Tacksamma för att vi inte har värk. Ledsna för att vår syn är försämrad.
Pratar om tiden då vi som grupp samlades till bön varje måndagsförmiddag.
Minns våra bönevänner! Doris, Ester, Maja, Adri, Lydia, Margit, Kurt, Åke. Samtliga nu hemma hos
Gud! Elsa Annika och jag kvar på jorden. Annika bor inte i Örebro numer. När hon snart kommer till staden på besök ska Elsa och hon komma till mig. Annika är bra mycket yngre än Elsa och jag så, mänskligt sett, ska hon leva längre än vi. Av oss båda är jag äldst!

Nu plingar det i min iPhone! "Snöchock i Europa. Vinodlingar hotas! Ovanligt för maj månad"
Nu levererade jag en absolut färsk nyhet till er mina bloggläsare!
Jag är nervös för den lektion som nu väntar mig. Tänk om jag misslyckas med att lära mig ännu en gång och mina pedagoger tröttnar på en så obildbar elev!

Jag har att välja på om jag vill sova nu eller om jag vågar ta risken att ringa Filip och säga:" Hej Filip, här är jag!" Vad tror du om bildöverföring i kväll? Ska vi,som jag är bra på att säga, vänta till i morgon???


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar