Onsdagen försvann, jag vet inte vart! I dag är det torsdag!
I dag skulle en av de boende här berätta om sitt liv i en annan världsdel där hon med sin familj bodde i många år. Tyvärr blev detta inställt men ska bli en annan dag i stället.
Solen sken och jag tog en promenad runt kvarteret. Åt grillad kycklingklubba, som jag inhandlat i Närbutiken. Sov sedan en stund som vanligt. Jag sover ofta också på dagtid numera.
I dag är det en dag ej att förglömma. För etthundratjugo år sedan föddes vår lilla mamma i Stockholm och bodde på Åsögatan på Söder. En gata ej långt ifrån min första bostad i Stockholm och som låg nära affären där jag jobbade. Hennes yngre bror Harald dog bara några år gammal.
Jag har tidigare nämnt om detta i mina bloggar. Nu när jag har dem alla inbundna i årsexemplar ska jag ta itu med att läsa och se om jag glömt att skriva viktiga saker.
För en stund sedan tog jag fram en av mors dagböcker från år 1989. Så fin handstil och fast hon hade "försämrad syn" som jag nu har så är det inget slarv utan bokstäverna ligger på linjerna på varje blad.
Den 16 maj då hon fyllde 90 inföll det året på en tisdag. Den 13 maj var det pingstafton så vad kunde vara lämpligare än att fira mamma den dagen tyckte både mamma och vi barn.
Att Ingabritta inte längre fanns med oss var så klart en besvikelse men döden kan man inte hindra.
Hennes man Vidor kom från Göteborg och denne "blommornas man" skötte om allt vad gällde den inte ringa detaljen. Han hade tid att stanna flera dagar liksom också Georg och jag , som hade hyrt en stuga på stora gården där vi skulle bo under Georgs semester i några veckor.
Stina hade köpt och flyttat in i mammas hus så hon och mamma bodde där tillsammans den korta tid mamma hade kvar på jorden
. Så fick hon bo i "sitt älskade Högskulla", som hon ofta sa! Fast inte tänkte vi att tiden skulle bli så kort.
På min säng har jag ett vitt vackert virkat sängöverkast. I hennes dagböcker kan jag se hur hon berättade om den ena "rängan" efter den andra förfärdigades och hon var så ivrig med att virka. Det står omnämnt många gånger. VILKET JOBB! "När jag är död kan Stina sy ihop "rängorna" och virka uddarna", sa hon. Inte för att hon väntade på döden men hennes syn blev sämre och hon överlät därför detta jobb till Stina och det Stina lovat göra, det blir gjort utan dröjsmål!
Jag ska nog i nästa blogg berätta lite mer ur dagboken. Jag är så fascinerad av vår mammas levnad. SÅ dåliga förutsättningar som hon hade i livets början, som ensamkommande (i ordets absolut rätta bemärkelse). Som 6-åring kom hon till en bondfamilj i Småland. Som svar på en annons om att de kunde ta emot ett barn. Kärlek fick hon aldrig, som barn men så mycket mer av pappa och sina barn sedan hon fått egen familj och även av de många, många vänner som hon fick under årens lopp!
Jag tillåter mig att återge det hon skrev i sin dagbok på kvällen då 90-årsfesten var slut.
" Vilken födelsedag! Har aldrig varit med om något så roligt och trevligt förut!
Alla mina nära och kära har arbetat och gjort allt så trevligt och vackert för mig! Vilket vackert minne så länge jag lever! Må Gud välsigna dem alla!"
Detta med Guds välsignelse var något hon ofta framhöll och var så tacksam för.
Ja det var en trevlig fest med tal av grannar, vänner och familj! Ostkaka hade Stina bakat och godare efterrätt kan väl knappast en smålänning få!!!
Så går jag till nattens vila, tacksam till Gud att han varit hos mig också denna dag!
Gud är trofast och kärleksfull! Det bästa mamma och pappa gav oss barn var förmedlandet av en tro som vi anammade som vår egen när vi blev stora nog att fatta egna beslut!
Man VÄLJER (eller inte) att ha Jesus som sin bäste vän på färden genom livet.
GodNatt mina vänner! Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar