Efter besök , med permanent av håret, hos min fina Beata tog jag Färdtjänst hem till min gata och gick in i min Närbutik för att köpa lunch till min vän Inga och mig. Roligt med sällskap vid matbordet.
Sedan Inga gått hem satte jag mig i fåtöljen och somnade gott och länge.
Arbetslusten infann sig ej. Så, som så ofta, har jag en del sparat till morgondagen. Däremot infann sig ett vemod när jag vaknade och jag ville ha någon att prata med men tänkte att , som vi sjöng förr, "Alla har brått, ingen har tid. Alla har sitt att göra" osv.
DÅ, precis DÅ, plingar det till i min iPhone. "Hur mår du mormor?" Yngsta barnbarnet undrade! Jag svarade att jag varit lite ledsen. Vi växlade några SMS och jag fick stor hjälp av Tobias meddelande. Han kämpar på med sin fotbollsträning i med och motgång och är uthållig. Så klart hejar man på en sådan kille! Detta med att hålla ut även i uppförsbackarna är ett karaktärsdrag som är så värdefullt! Sådan var vår moder! Jag tror inte att jag ärvde den egenskapen men se bara! Ett uppmuntrande ord från ett barnbarn gör mig glad på kort tid. Något att vara tacksam för!
Så blir det nu skrivna en liten hälsning till er mina vänner fast jag hade tänkt hoppa över bloggandet denna kväll! Sov Gott ! Det går fortfarande lite dåligt vad gäller det där med att få in foton.
Ska be Tobias att han ger mig lite av sin energi och uthållighet!
Sov Gott, mina vänner! Jo jag har nu instruktioner på papper! Nu gläntar Jon Blund åter på dörren och undrar precis som FB vad jag gör. "Sneglar mot sängen", svarar jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar