Det är det där med huvudet som är så ungt och en kropp som inte riktigt hänger med i svängarna.
I god tid kom jag med Färdtjänst till Resecentrum.
Rullväskan och en fin kasse, som jag alltid har med för att däri gömma handväskan, vis av ett par rån som jag tidigare i livet varit med om.
Det var lite tungt och mina ben är vingliga. Det händer att jag tar ett snedsteg då och då.
Jag satte mig på en bänk och kollade läget. Det var ganska lång väg att gå för att ta sig till rätt spår.
Försiktigt och sakta började jag gå i rätt riktning, förvissad om att rätt som det är så kommer någon och frågar om jag behöver hjälp. Neejdå!
För att vila lite stannade jag vid en soffa med tre sittplatser. Den i mitten var full av sot efter en brasa som någon lyckats begränsa till just den sittplatsen. Jag satte mig på ena sidan och en,vad jag förstod, invandrare, på den andra sidan sotplatsen. Jag frågade om han möjligen kunde hjälpa mig att när tåget kom kolla in vagn nr 3 och hjälpa mig upp på vagnen.
Jovisst skulle han det. Han skulle med samma tåg men bara en kortare sträcka. Jag till Göteborg och vidare till Malmö.
Han tog min rullväska och bar den upp på vagnen, följde med fram till min sittplats vid fönstret och sa "hej då".
Jag tackade hjärtligt för hans vänlighet och sa:"Detta kommer jag aldrig att glömma!."
Under vår korta samvaro hade jag fått veta att han kommit från Syrien, bodde på en förläggning , hade studerat juridik i hemlandet och skulle nu arbeta som kranförare. Han orkade ej studera mera och var glad att han fått ett jobb.
Så befann jag mig på tåget och började ångra att jag tackat nej till hjälp med tågbyte i Göteborg. Något som Filip hade lovat vara mig behjälplig med.
Väl framme i Göteborg hände något som gjorde mig så glad. Utanför dörren stod Filip. Hade av mamma Elsemarie fått veta vagnsnummer och inte brytt sig om att jag avböjt hjälp.
Det var mycket långt att gå till Malmövagnen och jag undrar hur jag skulle klarat det utan Filips hjälp.
Han jobbar och studerar samtidigt denna termin och hade tagit ledigt en stund från sitt jobb för att ta sig till tåget. Han undrade varför jag ej tog Färdtjänst hela vägen till Malmö för att göra det enkelt för mig. Han såg min oförmåga att klara mig själv.
Jag svarade, som vår tant Dagny brukade säga:" Slöseri har aldrig legat för mig" För min del hade priset blivit samma eller något lägre än tåget men Örebro kommun hade fått punga ut med " skattepengar" om jag valt Färdtjänst hela vägen.
Dock kanske jag får tänka om i en framtid. Benen lär väl inte bli raskare.
Den vänlige Filip fick in mig i rätt "fålla" och tacksam anträdde jag resan mot Malmö.
Där skulle Linn stå och vänta med bil, visste jag
Snart var vi framme i förorten Limhamn och deras fina lägenhet.
Sebastian var i Vänersborg så vi var alldeles ensamma och hann pratas vid på tu man hand hela kvällen.
Examen som Personalvetare var klar, Praktiken avslutad, Sommarjobb med eventuell förlängning i höst, väntande i Växjö. Allt har ordnat sig till det bästa.
Nu blir det för Linn att bo i en väninnas lilla lägenhet i Växjö tills flyttlasset kommer till den trerummare de fått förstahandskontrakt på.
I slutet av juli vinkar de farväl till Malmö efter ett knappt år i Skåne. Sebastian har sommarjobb med invandrarundervisning i Malmö innan han börjar sitt jobb som Gymnasielärare i Växjö efter det.
Så växlar det i livet och det är kanske bra att på ort och ställe få möjlighet att "pröva på" något nytt.
Detta var första dagen i Malmö. Jag skrev i går kväll en blogg som omfattade onsdag, torsdag och fredag men som försvann med foton och allt. Nu nöjer jag mig med att skriva om en dag i taget och hoppas att ni ska orka med att läsa i etapper. Jag tar itu med torsdagen på en gång!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar