Glömde tidigare att berätta att fredagskvällen förgylldes, utom det jag tidigare delgivit, av så fint gitarrspel av Sebastian till Linns vackra sång. Önskade att vi kommit på detta tidigare. Bl. a. den fina låten"Fattig bonddräng". Nästa gång jag hälsar på ska jag önska mer sång och musik av det äkta paret, som behärskar den konsten.
Linn skulle börja sitt sommarjobb (som en följd av hennes examen) i Växjö på måndagen och erbjöd mig att åka med i bilen till Alvesta och ta tåget därifrån till Örebro.
Det märks att hon kört mycket under tiden de bott i Malmö. Resor till Växjö för att slutföra studierna och resorna till Lund där hon hade sin praktik. Sebastian, ännu utan körkort, åkte tåg till sin praktik i Älmhult. Nu är de klara och livet börjar Jag minns när de bodde på Campus i Växjö och vi lämnade området där studenterna fanns, att det stod på en vägg: "Välkomna till verkligheten." Jag tyckte om det där uttrycket.Det gav en del tänkande.. Linn och Sebastian flyttade ju senare från området till lägenhet i stan.
Vi kom till Alvesta, hann ta en fika på Pressbyrån. Tåget gled in på station. Linn hjälpte mig till min sittplats innan hon åkte vidare mot Växjö.
Jag satt i en fåtölj, ensam vid ett fönster. Konduktören kom, hälsade mig "Välkommen", något jag inte varit med om tidigare på mina tågresor. Han log vänligt och sa att han träffat mitt barnbarn utanför tåget och att hon bett honom hjälpa mig med väskan när jag skulle byta tåg i Mjölby. Jag sa att jag var lite orolig för att inte hitta till rätt spår. Han sa att ännu hade han ej fått veta vilket spår som gällde, men skulle återkomma om detta.
Strax innan Mjölby kom han tillbaka, frågade var min dragväska fanns. Jag förklarade att det var den med röda rosetten, vilket fick en och annan resenär att dra på smilbanden. Han tog hand om både mej och väskan och hjälpte mig av tåget, visade mig åt vilket håll jag skulle gå för att komma rätt. Vilken konduktör!!
Under min fortsatta färd mot Örebro fick jag telefon från Linn. "Hur gick det för dej mormor? Jag är så arg på konduktören för att han inte visade något intresse av att vilja hjälpa dej. Så otrevlig när jag sa att min mormor sitter på plats 46 och hon ser inte så bra. "Det får vi se", sa han bara.
Hon hade ringt hem till Elsemarie och beklagat sej fick jag veta när jag på Örebro Central senare hämtades.
Som var och en förstår var det inte lätt att få mitt barnbarn på andra tankar fast jag berättade om hans extremt föredömliga hanterande av mej och min väska och den uppmärksamhet han visade.
Jag sa att han säkert bara skojade med Linn, men vi kom överens om att han kommit på bättre tankar! Det kunde vi vara glada för!
"Hur eller hur", för att citera min mamma, så var det en trevlig resa och jag ser fram emot att de nu kommer åter till Växjö. Lite närmare än Malmö. Livet växlar in på nya spår emellanåt!
I dag när jag skriver detta är det tisdag och jag har varit hos tandläkaren, som slipade tänderna.
Jag hade lite tid innan jag skulle till Optikern och gick in i en butik för att handla ett par saker. Väl ute på gatan kände jag mig så vinglig i benen där jag sakta gick framåt med min dragväska, som jag använde som stöd. Kände mig ändå osäker. Kollade människor jag såg omkring mig. Om någon kunde vara lämplig att be om lite hjälp.
Förvånad blev den trevliga killen, som i sällskap med en kompis, på lunchrasten var på väg till jobbet
när jag sa: "Ursäkta, skulle jag kunna få ta tag i din arm. Båda tittade leende på mig och med hjälp av den unge mannen gick jag nu med raska steg till Optikern. Jag fick hjälp in i butiken och var oerhört tacksam. Det skulle ha tagit mycket längre tid om jag ej fått denna draghjälp. Jag ville ju passa den beställda tiden.
Just i dag var jag lite yr och på grund av att min syn blivit sämre så känner jag mig osäker när jag går.. Nästa gång tar jag nog en käpp eller rullatorn.
Jag tog bussen hem och tänkte på att nu skulle jag ej ha något mer att bevaka förrän 29 juni då jag ska till Audiologen. Ett pling i min iPhone med påminnelse att jag i morgon bittida ska vara hos sjukgymnast på Karla Vårdcentral förstörde den känsla av välbehag jag erfarit när jag trodde att jag var fri resten av månaden.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen att jag är så nöjd med sjukvården och allt som görs även för den som är gammal så jag fylls av tacksamhet. Tacksam till den vänliga konduktören också. Och till Gud, som " är alla goda gåvors givare."
På Rapport i kväll fick vi veta att Pilotstrejken är över och det bör betyda att Ulla och Lennart kan anträda sin resa till Italien som planerat.
Nu önskar jag er alla en GodNatt. Jag ska nu sova så jag vaknar tidigt i morgon bittida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar