På tal om minnen så såg jag för en stund sedan på FB att en av mina vänner där skrev att hon aldrig sett en 2-krona men tagit reda på att från juni 2017 kan de ej längre användas som betalningsmedel.
Då dök ett gammalt minne från min ungdomstid upp.
I Stockholm fanns på 40-talet, även senare, en guldsmedsaffär med en skylt utanför dörren där man kunde läsa:" Öbergs ringar, lycka bringar."
Georg och jag hade en längre tid sparat just 2-kronor för att användas till inköp av förlovningsringar.
I god tid före jul gick vi med den tunga påsen till Västerlånggatan i Gamla Stan för att byta silvret mot guld. Lite roligt var det faktiskt. Lönerna var ej så höga på den tiden men att på detta sätt spara ihop pengar gjorde att det ej blev en alltför stor utgift på en gång.
Julafton 1945, Georg 19 år, jag 18, förlovade vi oss. Roligt att påminnas om förfluten tid.
I fredags eftermiddag, efter 3½ timmes flygresa var vi åter i Örebro, döttrarna och jag. Att se Mallorca var av utlandsresor kvar, för min del och jag tänkte, innan vi reste, att "detta blir min sista utlandsresa". Att inte ha varit på Mallorca, där flera i släkten varit många gånger, kändes som att något fattades av upplevelser i mitt liv. Länge drömde jag om att en dag komma till New York och dit tog mig Sven, Kerstin Ulla och Elsemarie för ett antal år sedan. En oförglömlig resa, som jag är så tacksam för.
Efter det var det ytterligare en del resmål, som väntade och avverkades. Nu känns det som att Mallorca får bli avslutningen på mina utlandsresor. Passet går ut i oktober så det passar bra.
Till Himlen ska jag också, men då behöver jag varken pass eller biljett, för den resan ordnade Jesus
på Golgata för länge sedan, genom sin död och uppståndelse, som öppnade vägen till personlig gemenskap med Gud. För var och en, som tror.
Vad gäller resor innan dess, så säger döttrarna att lite småresor i Sverige kommer det nog att bli i alla fall!
På tal om Mallorca så hände sig att då Elsemarie var ca 3 år kom Georg hem därifrån, efter en resa med sitt jobb på Studieförbundet, medförande, som present till yngsta dottern, ett par förtjusande skor, som ännu finns kvar, och som gjorde lillflickan så stolt.
Att jag ska ha så ont av luftombyte betyder att jag sover bort mycket av de två första dagarna på den nya platsen. När jag kommer hem igen är det likadant. I går sov jag mest hela dagen och i dag ett antal timmar. Nu hoppas jag att morgondagen ska bli normal.
Efter att vi vid 3-tiden i fredags kommit till Airport Örebro, ypperligt med direktflyg, satte sig Elsemarie och Lasse i bilen och åkte till Malmö.
De kommer nog hem vid 22-tiden i kväll. Tobias har skött om hemmet och förmodligen tränat fotboll medan han varit ensam sedan föräldrarna åkte.
Amer bor fortfarande på hotellet dit han anvisades av Socialen förra veckan. På tisdag ska han få ytterligare information om boende, enligt vad jag fått veta i dag. Bed gärna för honom att allt blir bra och att han får lugn och ro. I morgon ska jag till Vårdcentralen och få nytt förband på foten, som är bättre nu.
Detta får bli allt för i kväll. Jag väntar på ett tel samtal. Om det uteblir ska jag snart sova. Igen!
Tacksam till Gud för ännu en dag då jag har fungerat ganska normalt. I morgon ska jag packa upp!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar