tisdag 17 maj 2016

Tisdag 17 maj 2016. Ena dagen Vårdcentralen . Nästa dag USÖ. Sedan apoteket. Vad det kör ihop sej!

Gårdagens blogg avslutade jag med att berätta att klockan sex i morse skulle väckarklockan ringa.
Det gjorde den men redan klockan fyra vaknade jag och kunde sedan inte somna om.
Tyvärr var det likadant för Kerstin, som skulle hämta mig till USÖ klockan åtta. Hon jobbar denna natt. Hur trött ska inte hon vara?

I mycket god tid kom vi till sjukhuset där man började med att ta EKG: Eftersom jag inte är det minsta intresserad av att lära mig något om människokroppens funktion så kan jag ej kommentera detta.
Jag är däremot mycket intresserad av människors inre, själen, hur den mår. Det visar sig i att jag har oerhört svårt att komma ihåg en människas utseende, men om jag fått mig delgivet något om var personen bor, familj, yrke mm så har jag en inre bild av personen ifråga och "känner igen". Jag kanske är lite "knäpp".

Efter EKG skulle vi träffa doktorn och det var inte en doktor "vem som helst".
Hon är chef på Kardiologen och det var ett nöje att träffa henne. Vilket intresse för sitt jobb!
Hon tar helst hand om äldre människor som hon, mycket riktigt, anser ofta blir lite förbisedda och ej tagna på allvar.

Att ha en sjuksköterska med när man går till doktorn är en fördel, särskilt för mej, som inte fattar så mycket av vad som görs och sägs.
Efter en liten tur till Apoteket bar det iväg till Vasakonditoriet där Kerstin bjöd på kaffe och stor räkmacka, så gott!
 Väl hemma med min nya medicin så satte jag mig ned för att läsa om dess biverkningar. Eventuella! Och de var många, mycket många! Till slut kände jag hur de alla intog min kropp och jag kände mig så sjuk och eländig. Trött, yrsel, huvudvärk, försämrad syn, depression! Jag fortsatte att läsa och blev allt sämre. Kanske jag inväntar morgondagen för intagandet av denna medicin. Eller kanske jag väntar tills den här första "sjukan" gått över. Vi får se!  Jag ska försöka hålla koll på de olika yttringarna och i bloggen meddela hur jag lyckas övervinna.

Dagen blev i övrigt lite "dämpad" genom att jag av Amer pr telefon fick veta att han gick på stan utan att ha bostad för natten ordnad. Tyvärr blev det så fel, redan från hans start i vårt land, genom felplacering och nästan  ingen koll.   Han fyllde 18 år innan han kom till mej och därmed ska man klara sig själv. En del gör det, andra inte.
Jag tror att det i kväll ordnades för honom på något sätt ändå. Att bo i mitt TV-rum var ju bara en nödlösning, dessa tre månader som gått, sedan han hjälptes  ifrån det elände han hamnat i.
 Han ser fram emot egen lägenhet. Det är bara det att så gör många ungdomar, även svenska sådana och många invandrare bor väldigt trångt tills det byggs flera bostäder. Vi tror att allt ska ordna sig för vår vän Amer.

Jag ska nu säga GodNatt till er alla och sova igen det jag missade föregående natt då jag vaknade för tidigt. Tänker på Kerstin som är ute med bilen på sjukbesök hos sina patienter och ber om beskydd för henne och hennes kollegor som jobbar natt. Sov Gott , mina vänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar