Dystert är ordet jag tänkte säga! Utan att därför verka gnällig, om möjligt är.
I dag skulle sköterskan på Vårdcentralen titta på min fot igen. Så mycket bättre den är nu. Nytt plåster och ny tid för återbesök.
Hem för att läsa tidning och sova igen. Skönt att vara hemma men vad jag saknar maten på bestämda tider och mångfalden!! Frukterna av alla de slag! Jag gottar mig lite nu när jag skriver om lyxlivet jag levde på Mallorca. Kan se allt i fantasin. Jag vågade mig ej ut i regnet i dag så jag ska handla i morgon sedan jag i Kerstins sällskap har besökt Kardiologen (?) på USÖ och vi sedan fikat på något mysigt ställe. Mina barn vet att jag gärna, och helst med sällskap, fikar på stan, så det missar vi nog inte.
I dag är det MAMMAS födelsedag. För 117 år sedan föddes hon i Stockholm, skickades som 7-åring till Misterhults socken i Kalmar län. Ett "ensamkommande" barn i ordets absolut rätta bemärkelse. Jag har i tidigare bloggar berättat lite om detta. Hon växte upp utan att känna sig älskad av familjen där hon bodde, men i söndagsskolan fick hon lära sig bibelord och att Jesus älskade henne. Något som hon bar med sig hela livet. Hon lärde sig att be till en Gud som aldrig sviker. Hon lärde, tillsammans med pappa, sina barn att förtrösta på denne Gud. Utan tvekan, det allra bästa vi barn fick med oss ut i livet. Fast hon själv, som barn växte upp utan att känna sig älskad hade hon så mycket kärlek att ge både sin familj och många andra. Hade alltid en hjälpande hand när det behövdes.
Dagen har, som sagt, varit trist. Ett långt och givande telefonsamtal lättade dock upp betydligt och jag blev lite gladare. Min bror ringer alltid sina systrar på mammas födelsedag, så också i dag. Vi är alla fyra syskon så tacksamma för att vi är ganska klara i huvudet trots att åren i övrigt satt sina spår.
Nu är det dags att sova och det ska jag göra nu för klockan 6 ringer klockan i morgon bittida.
Natti, Natti, vänner! "Bred dina vida vingar, o Jesus över oss! Amen!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar