Fredag 31 juli 2015. I Falköpingstrakten. Kallt var det där också.Roligt att få möta vänner man ej träffar så ofta.

Titta vad jag hittade! Varma vantar för o så kallt det är i dag, säger lilla Amelie! Gamla farmor Ruth håller med.

Hade väl tänkt fortsätta med bröllopsprat men ska berätta om en kall dag på Västgötaslätten.
Ofattbart är att jag för ett år sedan i just dessa dagar skrev: "Jag försmäktar i värmen. Bara överlever."
Att utföra något arbete orkade jag inte så varmt som det var.

I morse hämtades jag till Karleby nära Falköping där Bernard, Lydia och barnen är på semester tillsammans med Lydias yngsta syster, föräldrar och en väninna hemmahörande i staden Nice i Frankrike där Lydia växt upp med föräldrar, pastorspar i en baptistförsamling, och fyra systrar. På somrarna samlas familjen, om möjligt, till gemensam semester i avlidna mormors hus, som dotter och måg övertagit.

En verkligt trevlig dag med helt underbar älgstek serverad till lunch, tillagad av Lydias mamma Boel efter alla konstens regler.
De tre barnens förtjusning över att få krama om farfar och farmor, Sven och Maria var påtaglig.

En promenad till en närbelägen Handelsträdgård där bl.a goda jordgubbar inhandlades, rundvandring på den stora tomten, besök hos ett halvdussin hönor ,inlånade över sommaren, sprättande och kacklande där de gick och åt gräs och annat i en mycket stor hönsgård i det fria.Så borde alla hönor få ha det.
  Barnens föräldrar tar ibland med sina små  till en bondgård där de får se olika slags djur, som hör en bondgård till. När mamma Lydia växte upp hade mormor och morfar bondgård.
På somrarna semestrade familjen i Sverige.

Som sagt, dagen var så trevlig tillsammans med ömsom svenska, ömsom franska språken surrande i luften men det fanns ju gott om tolkar och det var ju trots allt bara den franska väninnan som hade enbart franska och tolkarna var flitiga så allt flöt på.
Bernard börjar jobba på måndag efter ett års pappaledighet så han följde med till Örebro.

Så var denna trevliga, mycket kalla dag, på blåsiga Västgötaslätten ett minne blott, ett fint sådant tillsammans med intressanta människor. F. ö kan omtalas att de med hjälp av släkting är i färd med att bygga en STOR altan där mamma Boel (Jubrant), van vid stor familj och många gäster, tillsammans med maken Sam räknar med att kunna få plats med ett 30tal personer. Jag känner en viss samhörighet med denna husmor!
Nu till sängen. Bröllopspratet fortsätter i nästa blogg. Sov Gott, kära vänner!