Tisdag 7 juli 2015. Liten kortis om denna dag. Jordgubbsinköp.

Att jag skulle vara hos tandläkaren klockan 9.00 visste jag. Färdtjänst kom redan klockan åtta och jag fick skjuts dit. I går kväll bakade jag bullar och kakor så "tandvårdsgänget" fick en smakbit av det goda. Som jag tidigare berättat så har jag haft förmånen att ha samma tandläkare i ca 30 år. Han började sitt jobb, beträffande mej, med att ta bort tandläkarskräcken, som följt med sedan skoltiden.

Hem åkte jag buss. Stannade till vid matvaruaffären. På ena sidan om ingången stod en tjej och sålde jordgubbar för 15 kronor litern . Jag köpte en liter till mej och en till tiggerskan som satt på andra sidan ingången. Hon fick en sedel också. Jag frågade först Gud om jag skulle ge.  Nog tyckte jag att han sa:" Du ska alltid ge." Eftersom jag inte ofta är ute på stan så träffar jag sällan tiggarna och jag känner mig alltid illa till mods av att se dem. Det minsta jag kan göra är att ge dem ett leende och en sedel.Och jag har råd med det. Jag får själv gåvor, så jag kan ge.

När jag kom till mitt hus så träffade jag grannen. Jag sa att jag skulle hämta barnvagnen och gå tillbaka till affären och köpa fler jordgubbar.
Efter en kort stund ringde det på dörren. Det var grannen som berättade att han nyss varit i Västhaga och handlat jordgubbar för 10 kronor litern. "Om du vill köpa så kan jag skjutsa dej dit,"sa han.
Jag fick en ide´ att jag borde passa på att göra rårörd jordgubbssaft, så vi åkte iväg.
" Har man inget att göra så skaffar man sej," sa min hulda moder.

När jag började blogga fick jag en del vänner, som troget läser bloggen. Vi har ej träffats. De hade läst en intervju med mej, som tidningen Dagen gjort och därigenom fått vetskap om att jag bloggar. En av dessa meddelade i går via datorn att hennes son dött dagen innan. Jag blev bestört. Vi har en viss kännedom om varandras familjer. Denna kvinna miste förra året sin man och vi har samtalat om detta via datorn.
I kväll ringde jag och vi fick för första gången prata med varandra.
Att höra henne tala om sin son och om Guds och vänners hjälp, med ett inneboende lugn och förtröstan, kändes gott. Att förlora ett barn är nog det svåraste man kan vara med om.
Han fyllde 28 år nyligen.  Mamma Maria har gott stöd av vännerna i kyrkan och av två äldre söner.
Gott att veta. Men jag förstår att sorgen känns svår även om hon har en stilla gudsförtröstan.

Nu ska jag  gå till nattens vila. Hade trädgårdshjälp i dag och jag var med till en del och blev faktiskt trött. Tacksam för denna dag hoppas jag att de bär som står på altan ska klara natten. Saftbären i vatten i kylskåpet. I morgon får jag fikabesök och då blir det så klart jordgubbstårta. Tobias fyller år men han ska firas på torsdag då mamma Elsemarie har kommit hem från Tyskland. Då blir det kalas igen!
Sov Gott alla bloggvänner, FBvänner, vanliga vänner och bekanta. Gud är god!