Den här sommaren är så konstig. Hallonen är inte vad de brukar vara den här tiden. Sommaren är förskjuten framåt i tiden. Dock fick jag i dag ett SMS, som gladde mig. "5 liter blåbär på 10 minuter." Två personer, med bärplockare visserligen, men i alla fall!
Det inger hopp!
I den närstående familjen surrar för närvarande allt om det förestående bröllopet, med vigsel i Axbergs kyrka klockan två på lördag då Linn och hennes älskade Sebastian ska gifta sej.
Allt är väl förberett och mamma Elsemarie sa i dag att "det fina med vår familj är att när det gäller så ställer alla upp och hjälper till." För att inte tala om alla vänner, som finns med i stort antal. ( Jag är högst imponerad av deras villighet att ställa upp på olika fronter och att de gör det med stor glädje!)
Själv har jag fått ansvar för lunchen på fredagen då "fotfolket", släkt och vänner, är på plats och behöver lite mat i magen. Det ska bli roligt.
I mitt förra inlägg avslutade jag vecka 12 år 1992.
Vecka 13 började och fortsatte med besök hos ett antal människor. Bl. a. åkte jag till de tre syskonen Bennman, vars mamma dog ungefär samtidigt som min Georg. Jag hade semlor med till dem. Vi kunde prata om vår sorg och vår längtan på ett sätt som gav en viss lisa i vår situation.
I slutet av veckan kom Elsemarie och lilla Linn, 5 veckor gammal, från Katrineholm.
Elsemarie hämtade Kristin och Bernard, som stannade hos oss till nästa dag då vi följde med dem till Hovsta. Om Linn står det i boken att "hon var vaken nästan hela dagen". Hon var tydligen född med ytterst ringa sömnbehov, vilket skulle visa sig bli till men för föräldrarna i kommande dagar!
På veckans sista dag åkte de hem till pappa Lasse!
Vecka 14 började med besök i Borensberg. Fortsatte med besök, av och hos, sorgsna människor.
En dag står det i Dagboken: "Haft det jobbigt i dag, " Georg, jag saknar dej så! Dina kärleksfulla ord, dina goa kramar!"
På fredagen kom Elsemarie, Linn och Lasse och jag skrev att det är så roligt att vänta på att någon ska komma.
På söndagen kom mina tidningspojkar och fikade, som vanligt. Denna söndag hade vi i kyrkan besök av en manskör från staden Briansk i Rysssland. I kören fanns en far med 6 söner och ett barnbarn.
En dag var jag på besök hos min väninna Doris på " Fyrklövern".Vi stod varandra så nära under några få år då vi bodde i varandras närhet. Så svårt att se henne gradvis förändras. Varje gång jag lämnade huset brast jag i gråt då jag kom ut på gatan.
Med min lilla bil förflyttade jag mig snabbt och hann med att hälsa på hos en del vänner, som jag bl.a. genom Riaarbetet och i Mikaelskyrkan kommit i kontakt med.
Så var också vecka 14 avslutad och därmed ska jag avsluta den här dagen, Tacka Gud för all hjälp han givit även i dag. En Gud, som aldrig sviker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar