Klockan nio kom han, som var beställd att klippa rosor med rutavdrag. Det regnade och jag försökte att i milda ordalag få mannen att ångra sig och komma en annan dag men fick till svar att regnet snart skulle dra bort. Allt han behövde var att få veta var stegen fanns och det kunde jag stå till tjänst med.
När det gällde regnet så drog det faktiskt bort i samma stund som han började klippningen.
Efter en timme hade han, med varsam hand, fixat till rosorna, som har knoppar och ej får hanteras med hårda tag denna årstid. Efter en timme satt han vid kaffebordet och jag hade snart en ny FBvän, som jag kan ringa när jag behöver mera hjälp i trädgården. Gillart! En vindruvsplanta i kruka fick han som present.
Efter det vidtog en dryg timmes sömn då jag ansåg att jag somnade för sent i går kväll.
Jag hade tänkt gå till träningen men som det blåste i dag så räckte det med att ta Isak i kopplet och ställa mig på gräsplanen utefter gatan och se till så jag höll balansen, vilket jag klarade.
Senare på dagen kom Elsemarie tillsammans med en invandrarkvinna, som jag hört talas om, men ej tidigare träffat. Ett kort intressant samtal, som möjligen kommer att följas av flera.
"Det finns så många sköna människor, som liksom aldrig kommer fram", sjunger Ingemar Olsson i sin fina sång. Jag träffar dem nu och då!
Efter besöket bakade jag en sockerkaka, som tandläkaren ska få i morgon, då jag ska dit för att påbörja en behandling som kommer att avslutas veckan efter midsommar, enligt tandläkaren.
"Den som lever får se."
Nu måste jag erkänna att jag är alltför trött för att ta mig an forntida händelser och säger GodNatt till er alla bloggläsare. Sov Gott och var rädda om varandra. "Gud som haver barnen kär..".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar