Så blev det ännu en söndag utan kyrkobesök. Att ge sig ut i detta hemska blåsväder passar inte mej. Att ha Gud här hemma är ovärderligt. Jag såg en del av TVgudstjänsten och lyssnade till Närradion där det talades om vår tillit till Gud. Hur han alltid ger oss allt vi behöver. Därför kan vi också ge utan att tänka att vi måste ha lite mer och lite mer. Ifall!...
De som följt min blogg en längre tid minns kanske att jag en dag satte mig på bussen bredvid en kvinna och att vi började prata och blev goda vänner under färden från stan till vår gata.
Vi bor inte så långt från varandra och hon kommer hit ibland. Vi delar samma tro och har alltid mycket att samtala om. Hon ringde i går och vi bestämde att vi skulle äta lunch tillsammans i dag. Maten jag lagade i går kväll kom väl till pass. Vi hade trevligt tillsammans.
Elsemarie och Lasse är i Katrineholm hos Lasses mamma, som ligger kvar på vårdboendet och kommer tydligen att där förbli. Kan ej flytta hem igen. Jag blir så ledsen när jag tänker på hennes stora, vackra balkong med alla blommor och omgivningen där hon kunde ta promenader. Skönt dock att veta att hon har det bra och att hon tycks trivas. Personalen gör allt för henne. Skönt att det fanns plats på detta boende där hon har sina egna möbler, som väl ändå ger något av hemkänsla.
Innan jag skriver om år 1992 ska jag berätta vad de nyss sa på TV. Att hitintills i år har 1.800 människor drunknat i Medelhavet då de försökt fly till Europa. De tar sig till Libyen och därifrån med överfulla båtar till Italien för att därifrån ta sig vidare till ett land i Europa. Sverige och Tyskland är de EUländer som tar emot flest flyktingar. Det svåra för Sverige är att hitta bostäder och särskilt att finna sådana där det också finns arbetstillfällen. I Västervik tex. finns jobb men inga bostäder så nu tänker kommunen bygga enkla modulhus, som sedan Migrationsverket kan hyra för nya flyktingar.
Det är många som inte vill ha fler invandrare men i går läste jag: " Var glad över att du bor i ett land dit människor flyr och inte i ett land som människor flyr ifrån."
Nu tar vi en liten titt i Dagboken från 1992.
Jag är kanske detaljrik i överkant men detta med tanke på efterkommande och för att väcka minnen hos barn och barnbarn.
Nyårsdagen var jag kvar i Katrineholm efter festen kvällen innan. Lasses moster Elsie åkte med mig till Örebro och därifrån tog hon tåget till Karlstad. där hon bott och arbetat i många år.
Elsemarie och Lasse kom också till Örebro.
2 jan. åkte Elsemarie, Lasse och jag till Södertälje och hälsade på Helge och Karin. På kvällen hos Anders och hans familj.
5 jan. besök av Lasses föräldrar, Erik och AnnaMaria. Vi passade på att i förtid fira Elsemaries 25årsdag. Emil och Jonas hade varit hos kusinerna i Hovsta några dagar och kom tillsammans med den familjen hit. Alla syskon och syskonbarn var här.(Ulla och Lennart var upptagna på annat håll dock). Det står något om att vi alla spelade "Pianospel", små och stora. "Kul spel och roligt att ha tid för varandra", står det. Har i skrivande stund inget minne av detta spel.
Vecka 2. Lasse och Anders tapetserar i duschrummet. Den 8 jan. åkte Elsemarie och Lasse hem.
den 11 jan åkte jag till Katrineholm med en tårta och hjälpte till med Elsemaries 25årskalas med många vänner, barn och vuxna, som ville gratulera. Roligt var det, spelades mycket och det blev sent enligt boken.
Lasse skulle till Stockholm för "musikträning" ett par dagar och Elsemarie följde med till Örebro då hon ej ville vara ensam. Så var vecka 2 slut.
Jag ska, innan jag slutar min blogg, tala om att ännu en klocka på en spindellilja, som inte tidigare blommat nu har slagit ut. Även den i "galen" tid. Eller inte??? Blir inte klok på detta! Men strunt samma. Jag njuter och beskådar och älskar doften, som varar en kort stund just medan klockan slår ut. GodNatt, vänner! Jag är så mycket bättre och febern berodde tydligen på en tillfällig infektion i samband med tandutdragningen. Nu känner jag mig åter i form. Tack Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar