Nyss kom jag in från min kvällspromenad i den sköna sommarkvällen. 21 grader klockan 22. Nu njuter vi i Sverige. Inte på väldigt många år har vi haft så varmt i maj månad som i år.
Jag har suttit på balkongen med en stor bukett underbara liljekonvaljer på bordet framför mig.
Konvaljerna kom Ulla med i går morse. Vilken doft och så stora och vackra de är.
Minns hur vi, som barn, plockade liljekonvaljer. Fina minnen!
Lennart kom med attiraljer för fönsterputsning. Som både pastor och fönsterputsare har jag nytta av honom både praktiskt och när min egen teologi inte räcker till. Då finns han där.
Eftermiddagen sov jag, som vanligt sömnig efter att ha gjort en långresa.
I dag är det tisdag. Jag hade tänkt att ta en lång promenad under dagen men drog, som ofta, ut på tiden så det blev kväll. Förresten det har varit så varmt i dag så det var lika bra att vänta in kvällen.
Dessa ljusa, ljumma sommarkvällar är så underbara så man önskar att man kunde "konservera" dem för att ta fram i höst och vinter.
Även i dag fick jag kärt besök av barnbarn, Kristin hade köpt så gott kaffebröd med sig och vi fikade på balkongen. Så fick jag lite hjälp med en del sysslor. Mitt problem är att min syn försämrats och jag är tacksam för hjälp jag får av de som har god syn. Roligt att ha så nära kontakt med de här barnbarnen som har lite tid att ge till mej.
Sven ringde. "Jag är i affären. Är det något du behöver?" En stund senare kom han med både juice, mjölk, ost och bröd! Jag har så omtänksamma barn och jag tackar Gud för dem och deras familjer, som alla är så generösa och har omsorg om sin gamla mamma.
Ett litet nyckeläventyr i kväll igen. Jag läste dörren, lade nycklarna i brevlådan bredvid dörren, tog
rullatorn och kom ner till entre'n. Gick ut på gården för att den vägen ta mig ut på gatan. Just som jag stängt dörren kom jag ihåg att jag inte hade nycklarna med mig Att komma in med kod går inte efter klockan 19.00. Ingen människa syntes till och där stod jag utlåst av mig själv.
Den osynlige vännen som alltid är med såg mig. En kille kom ut ur en dörr, låste upp en cykel och skulle "dra iväg". Jag ropade men fick inget svar. Plötsligt tittade han åt mitt håll, såg att jag ville ha kontakt, pekade på sina öron. Jag förstod men visade att jag ville in i min port. Han kom och öppnade, fick en kram och cyklade iväg.
Jag log och tänkte på vad Linn sa i telefon i lördags natt när mina gäster inte tog sig in i övernattningsrummet i källaren. De fick också hjälp av ett par hörselskadade killar, som kom hem sent. "Tänk mormor, att Gud skickade två hörselskadade till er hjälp mitt i natten!"
Ja, Gud är så god och ser och vet vad som händer hans barn. Alltid redo att hjälpa. Fast lite långsamt går det ibland . Dock icke då vi snabbt behövde nyckelhjälp vi båda dessa tillfällen.
Märkligt att jag blir trött och sömnig i nästan en hel vecka sedan jag varit hemifrån några dagar.
Men sängen finns där och nöjd är jag! Sov Gott, mina vänner! Snart hittar jag "balansen" igen!
Då ska jag skriva lite mer om "forntiden".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar