Jag har hankat mig fram ännu en dag. Jag vill inte klaga för jag mår ganska bra. Har inte ont någonstans. Tack förresten ni som bad för mig i går kväll. Jag sov så gott!!!
Ibland får jag lust att berätta om min försämrade syn, som tycks fortsätta så sakteliga åt fel håll.
Jag ser att läsa, skriva och blogga men det där "på lite håll" är det sämre med och det irriterar mig för det gör mig lite yr, fumlig och osäker. Det verkar vara stor skillnad mot 106-åriga pigga Dagny, som det är en fröjd att se på dator eller TV. "Det är generna", säger hon som jag. Hon verkar ha god syn och så har hon aptit på livet. I födelsedagspresent har hon fått en resa till , jag tror det var Budapest,
En syster och syskonbarn tar henne med dit. "Jag har inte en krämpa", säger hon och hela Sverige gläds med henne!
Själv ska jag åka till Wien nästa vecka, tillsammans med mina tre döttrar. De drar iväg med mig vart de önskar. Jag är van vid att inte behöva tänka själv när jag är ute och reser. Gift med guiden visste jag att jag alltid hamnade rätt. Nu finns en del gener att förvalta hos barnen och de utser själva den som ska vara ledare. Det blir säkert bra! Vi har varit ute och rest tidigare tillsammans. Roligast var nog när vi var i New York och storebror Sven var med på denna långväga resa. Nu ska jag se hur mycket jag kommer ihåg från mina resor till Wien tillsammans med Georg och hans grupper. Underbara minnen!
Torsdagen hände ingenting synligt, onsdagen likaså.
Som ni vet så lyder ett, av mig uppfunnet ordspråk, "Människan först". Det kan betyda att bloggskrivandet kommer i andra hand och jag har kontakt med någon som behöver få prata av sig och så ber vi tillsammans. Det där med människan är så viktigt. Människor har varit ett stort intresse hos mig sedan mina tidiga barnaår.
I år är det VALÅR och i dag lyssnade jag till en intervju med Kristdemokraternas ledare Ebba Bush Thoor. Sveriges yngste partiledare någonsin om jag fattade rätt. Hon kommer till Örebro när jag är bortrest, tyvärr. Det är mera som händer de få dagar jag är borta. Resor med Gillet, ytterligare en utflykt. Det kan man kalla otur. Jag älskar utflykter, gärna med buss.
Nu har ett åskväder, som hemsökt Örebro i kväll, bedarrat och jag ska snart gå till nattens vila.
När man blir gammal så dyker minnen från barndomen upp då och då.
I morse fick jag anledning att minnas vår moders ord om att "Det ska komma en tid då människor ska söka Guds Ord men inte finna det." Minns ej just nu var det står i Bibeln.
Det har blivit en vana, sedan jag flyttade till Fredsgatan att jag tar mitt kaffe och mina bullar och går in i vardagsrummet där jag ser TV, läser Bibeln och "Daglig Kraft", tackar Gud för ny dag och ny nåd. Ber för alla de mina och andra, Jag vet också att det finns de som ber för mej . Något jag är så glad för.
I dag när jag skulle ta Bibeln, som brukar ligga på soffbordet, så fanns den inte där. Jag är van vid att leta, som ni vet så jag gick runt i min lilla lägenhet och letade. "Men gode Gud nu måste du hjälpa mej", sa jag, som jag ofta gör. En tanke for genom min hjärna. Hade jag den inte på balkongen i går?
Jodå där låg den. Men under tiden jag letade hann jag uppleva en förfärlig tomhet. Tänk om min Bibel skulle tas ifrån mig! En känsla av tomhet kom över mig. Tacksam tog jag hand om min skatt.
När jag var ung visste vi inget om digitala nätverk och Google men både i skolan och i söndagsskolan fick vi lära oss bibelord utantill och de sitter där och dyker upp när jag behöver ett ORD att falla tillbaka på i en svår situation. Att Googla är ju helt fantastiskt men nog är jag tacksam för alla bibelord jag har i mitt minne. I ungdomsåren hade vi Bibelskola i kyrkan där vi också fick studera Guds Ord. En kväll i veckan var vi där. Det var tiden före TV.
Nu är allt lugnt och stilla utan regn och åskväder och jag tackar Gud för sängen. I kväll har jag lite hjärthosta men det ska bli skönt att få sova. Natti mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar