Hej datorn! Visst är jag glad över att du finns, men i går kväll fanns tankar på att "lägga av" mitt intresse för dej! Förlåt! Vad vore livet utan dej?
Tänk bara så många vänner jag fått på grund av dej! Vänner som jag aldrig träffat men som jag bara vet att jag skulle kunna ringa på deras dörr och säga: " Hej, jag är Ruth från FB" och vi skulle prata som om vi var gamla bekanta.
Men, men! I kväll hade jag varit osams med dig igen om jag inte hade fått FB-kontakt med Filip i Göteborg. En massa ord om EU och lagar och erbjudanden kom upp och jag hade ingen aning om( som Palme sa om mjölkpriset när någon talade om för honom vad en liter mjölk kostade) vad jag skulle göra av allt detta. Snabbt svar från Filip som undrade vad frågan gällde. För se han satt ju och pluggade till kommande tentor. Jag sa att han behövde säkert få den avkoppling som mina dumma frågor renderar. Och se, han blev helt lugn och lyssnade tåligt till hela texten, frågade om jag såg ett kryss, Mitt jakande svar gjorde att jag på ett ögonblick hade den senaste bloggen för mina ögon.
Det var precis en vecka sedan. Vad har inte hänt under denna vecka?
Nu har jag kommit till det avsnitt som handlar om "luftombyte".
Om "luftombyte" tycker jag inte. (Nej kära invandrare, det är ej korrekt att uttrycka sig så men det är lite roligt)
Alltså har jag åter drabbats av denna åkomma! Åter blir jag till åtlöje för somliga som envisas med att inte sätta tro till dessa mina ord. Åter påstår jag att dessa ord är "sanna och väl värda att beakta", som jag vill minnas att aposteln Paulus, enligt Nya Testamentet, vid något till fälle formulerade sig."
Med hänvisning till det ovan sagda angående "luftombyte" finner jag det lämpligt att, som min lillasyster, sjuksköterskan plägar säga, "man ska lyssna till sin kropp".
Precis vad jag tänker göra fast jag har så mycket att berätta om en underbar resa tillsammans med mina tålmodiga döttrar. Tjatade inte om att jag "skulle skynda mig."
I dag har det roliga hänt att min brorson Christer ringde medan han satt i bilkö på Essingeleden i Stockholm och jag fick följa honom 10 meter i taget. Det påminde mig om hur under mina år i Stockholm en stadsbuss körde av Essingebron en dag.
Roligt att ha Christer och hans familj kvar på vår bror Helges sida.
Ytterligare att berätta är att Elsemarie med jämna mellanrum rapporterat om en städning av huset där hon och mannen lagt ner flera timmar för att få allt så de trivs.
Själv kan jag berätta att jag INTE packat upp ur resväskan mer än de kläder jag i maskin tvättade i går kväll.Att jag INTE ätit lunch, att jag INTE sorterat papper, som jag planerat.
Att jag suttit på balkongen och njutit och läst Nerikes Allehanda, som sonen med familj prenumererar på åt mig. Ja, det där med fyra snälla omtänksamma barn och min glädje över dem kan jag ej för ofta återkomma till. Både de och deras familjer är mig till så stor glädje.
Detta var allt för dagen. Solen skiner och de sommarkvällar vi njöt av i Wien finns nu också här.
Ska samla ihop mig sedan jag kvicknat till och då berätta lite om veckan som flytt.
Men just nu är det sängen, som väntar. Sov Gott, mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar