Någon soldyrkare har jag aldrig varit. Som barn höll jag mig oftast i skuggan för annars fick jag huvudvärk och jag kan försäkra att den inte var av bästa sorten. Att växa upp vid stranden av Östersjön gav många tillfällen till bad och vid sjön tillbringade vi mycken tid.
Så mycket som mamma tillät, för att lata oss när hjälp behövdes av mor eller andra, var ej tillåtet.
När jag stundtals kom upp ur vattnet var jag noga med att se till så huvudet ej fick kontakt med solen.
Det här rann mig i minnet när jag nyss tänkte på hur solfattig denna vinter hitintills har varit.
Hur jag längtat efter solen.
Nu ska jag dra en liten rolig familjehistoria. När Kerstins man hade varit i Sverige en vinter och en sommar sa han:" Måtte denna vinter ta slut innan nästa börjar!"
För honom var sommaren här lika kall som vintern i det land han kom ifrån.
Nu har han bott här i många år och blivit van.
Jag längtar efter soliga vinterdagar och att få åka spark. Undrar förresten var min spark hamnade vid flytten.
Nej DEN har jag inte LETAT efter men kan ju alltid hoppas att den hamnade någonstans där det finns snö!. Det lär, enligt TV, finnas gott om snö i dessa dagar i stora delar av vårt land. Dock icke i Örebro.
Det är söndag i dag. Kyrkan? Icke! Så pass mycket snö att det blivit halka har vi även här och jag nöjde mig i dag med Närradion från stadens pingstkyrka.
Som jag skrev i går så trivs jag bland barnbarnsbarnen och njuter av samvaron med dem. Roligast är när jag får besök av dem här hemma hos mig, gärna tillsammans med någon förälder.
I dag fick jag besök av barnbarn tillhörande den yngre delen av dessa.
Filip med sin tjej Thea hade anlänt från Göteborg och kom hit och fikade. Thea skulle sedan träffa en kompis för biobesök tillsammans.
Filip stannade kvar en god stund fast han egentligen hade så mycket skolarbete att göra.
Det jobbet hade han kvar hos Malla, Theas mamma, och dit gick han när vi pratat och det var ett
intressant samtal vi förde!
Att prata med unga människor som står i livets början är nog de allra bästa samtal jag får vara med om. Ungdomarna är så kloka och TÄNKER så förståndigt och jag tar vara på allt det goda jag får ut av dessa samtal.
Några killar som känner varandra från uppväxten i Örebro och som nu "pluggar" i Göteborg
träffar på varandra emellanåt. De har gemensamma minnen från sin tid i kyrkornas ungdomsarbete och diskuterar trosfrågor. Jag blir så imponerad av deras sätt att tänka och berättade för Filip om min egen ungdom då "det yttre" ofta fick alltför stor betydelse.
Att få berätta om att det kom en dag då jag förstod att Gud älskar mig precis sådan jag är. Så stort!
Att hans kärlek är så gränslös och att Gud vill att vi ska samarbeta med honom för att sprida evangelium i den tid vi lever i just nu. Gud vill allas väl och Gud är beroende av oss som tror på honom för att hans vilja för människors bästa skall ske.
Vi pratade om att det i Andens värld pågår ett krig och där är vår plats på det godas, Guds, sida!
Roligt var det med besök och mycket gav det mig att tänka på. Låt oss be för ungdomar som står redo att samarbeta med Gud.
Vi pratade också om vikten av att läsa Bibeln för att ha Ordet inom oss när vi kämpar den goda kampen. Fienden är rädd för detta. Spännande och intressant att leva sitt liv tillsammans med en mäktig Gud!!
Nu är dagen snart slut. Jag är så tacksam för den och glad för att jag är tidig med bloggen i kväll så mina bloggläsare, som läser på kvällen, får lägga sig i tid. I morgon är det måndag och en ny vecka står för dörren! Sov Gott mina vänner! Gud är god och vill oss väl men han väntar på att vi ska ta första steget så han får en chans att jobba tillsammans med oss. Han respekterar noga vår egen fria vilja. Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar