Jovisst är det sant! Sol blev det och ut till den skulle jag.
Så var det bestämt. Vad hände? Ingenting värt att nämnas .
Jag följde rutinerna och allt blev som vanligt. Jag vill att något ska hända! Varje dag!
Jag har pratat med mina fyra barn i dag. Lovat att gå ut i solen som de av sin godhet, för att ännu en gång säga som Emil i Lönneberga, önskade mig. De vill mig väl. Ni ska veta att det varit kallt i dag och jag tvingade mig både att vara inomhus och att låta bli att gå till källarens fina gym!
Det var inte svårt att avstå både sol och gym.
Jag tog tag i min skokartong, eller mitt kontor som jag kallar den. Ringde till dottern som skickade iväg lite pengar från sin dator till de som förväntade sig en slant för sina, för min skull gjorda utlägg. Det har varit lite oordning sedan jul men nu när jag snart ska ta ner julgranen till
förrådet och plocka ner mina älskade tomtar i sin kartong för att göra sällskap med granen så är ordningen, i allt, återställd.
Egentligen borde man hålla sig hemma vid min ålder. Alla förändringar medför bekymmer.
Men å andra sidan så är det farligt att, som 105åriga bloggerskan Dagny deklarerar, grotta ner sig. Även om ingen kan mäta sig med denna härliga dam så kan man ta vara på vad hon säger!
Några SMS har jag förmedlat och tagit emot under dagen. Telefonsamtal från Linn och Inga förgyllde dagen.
Nu är det så utlovat att solen ska skina varje dag och det ska den inte behöva göra förgäves.
Ut ska jag!
Om inget synligt händer, vilket jag helst ser, så inbjuder stillheten till tankar. Har märkt att det jag tänker på handlar mest om barn och ungdomstiden. Det var en fin tid och jag har roligt när jag tänker på den!
Ett par vädjanden om förbön har jag också tagit på allvar eftersom jag tror på bönens betydelse.
Att prata med Gud gillar jag och upplever hur han lyssnar och så det där han sa för många år sedan.
" Mitt älskade barn, jag hjälper dej med ALLT!"
Det glömmer jag aldrig och det gör inte Gud heller. Varje dag får jag bevis på detta.
Så klart att jag pratar med Gud om det och han säger att det håller än.
Som ett litet kort jag har från mina år med Georg. "Till min älskade Ruth", står det. Tjugufem år senare hade han skrivit på samma kort. Datum och årtal och "Det gäller än."
Det är roligt att hitta sådana hälsningar.
Just nu "plingar" det om ett meddelande i min iPhone. Från en av dessa som tidigare i dag vädjat om förbön.
"Tack för att du är med och ber!" För mej är det en stor förmån att få samarbeta med Gud i bön för hans barn. Det är så spännande att se när bönesvaret kommer. Ibland snabbt. Ibland får man vänta och då gäller det att inte ge upp. Ibland får man inte det man bedit om men då har han alltid en utväg av något slag. Vi får be som Jesus gjorde. "Ske inte min vilja, utan din!"
Då blir det alltid bra. Att ha Gud med i vardagens mångahanda är underbart. "Att du inte blir trött på mig Gud", säger jag ibland. "Aldrig, mitt älskade barn!", säger han och jag vet att det är sant.
Barnslig? Jo jag vet och det har också löfte med sig. Att vara barnslig!
Nu ska jag sova. Gud är god!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar