I kväll har jag varit så trött. Kom på att jag vaknade halv fyra i morse och bestämde mig för att inta sängen omedelbart men med tanke på allt som jag ska komma ihåg så skriver jag en kortis och berättar vad dagen för mig inneburit.
Som jag tidigare berättat så har jag 14 barnbarn. tolv pojkar och två flickor. Det märkliga är att båda flickorna fyller år i februari månad . I går var det Kristins födelsedag och i dag fyller Linn.
Klockan åtta i morse serverades frukost till de långväga gästerna som genast satte igång med att rensa ut det sista av julen. Fixade nya fräscha blommor till fönstret där adventsstakarna haft sin plats, bytte ut julgardinerna mot de handbroderade vårgardinerna, gjorde det så mysigt i min nya bostad.
Jag bjöd på "Folkpartibiffar" och klyftpotatis till lunch. Det där namnet uppfann jag på 50-talet. Anledningen därtill har jag tidigare bloggat om. Det är f.ö. ej så viktigt att veta.
Nu är det så mysigt här. Det är förunderligt vad unga, friska människor kan åstadkomma på kort tid.
Jag har nu lite sämre med orken och är beroende av hjälp, som jag tacksamt tar emot.
I fredags, den 9 februari berättade jag om Tobias som tog tåget för att träffa sin familj och råkade skada foten på väg till tåget. Hade förfärligt ont och Alvedon räckte inte för att dämpa smärtan. Han hämtades vid tåget, kördes till Akuten där han borde ha röntgats men så blev det ej. "Du måste först ta dig till Vårdcentralen för att få remiss till röntgen", var beskedet. Han bad då att få hjälp med att ringa efter en taxi. "Dit kan du GÅ", var svaret. Hoppande på ETT ben emellanåt och ibland stödjande på den onda foten, som värkte, tog han sig så småningom fram till Vårdcentralen.
Där förstod man hur ont han hade. De gav honom kryckor och var mycket vänliga och förstående..
De sa att det skulle läka av sig själv för det var ingen spricka i foten.
I går, två dagar senare, kom han hem till Örebro och fick hjälp med att komma till sjukhuset där han röntgades och det visade sig att han hade en liten spricka i foten. Den syntes på den bild han hade med hit i dag. Det kommer att ta sex veckor att läka. Om värken inte upphör så ska han komma tillbaka. Bed gärna för Tobias att allt blir bra. Han är personlig assistent på en skola och det kan bli ganska tufft emellanåt. Han trivs med sitt jobb och jag hoppas att det ska bli lugna dagar framöver på skolan så foten får ro att läka!
Roligt i dag var att hans pappa Lasse fått jobb som rektor på en kommunal skola i Göteborgs närhet så nu är ordningen återställd med både hus och jobb på Västkusten. De är så nöjda och tacksamma.
De behöver också förbön. Gud har visat dem sin ledning men det betyder, som ni vet , inte att allt går som smort. Det är alltid svårt att byta jobb men att veta att man är i Guds vilja gör att han är med och ger vishet och ledning. Spännande är det!!
Se så mycket det kan hända på EN dag. Nu ska jag sova för klockan åtta i morgon bittida har jag lovat att bjuda nattgästerna på frukost!
SOV GOTT kära vänner! Gud är god!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar