fredag 9 februari 2018

Fredag 9 februari 2018. Denna dag--ett liv, var det någon som sa en gång. Vill minnas att han hette Melker.

Nej då! Datorn och jag är inte sams i dag heller. Nu prickar jag mig fram på paddan och det ska snart avslutas. I kväll var det storleken på skärmen som antingen var alltför stor eller alltför liten.

Dagen började bra med planer så stora och ovanligt nog fanns lusten att realisera dessa!
Hör här:" solskenspromenad, gymnastik, handla i Närbutiken, kolla öppettider på banken, baka Finska Pinnar, mjuk pepparkaka och mandelkubb." Intet blev gjort!

Sms från Kristin. Kunde hon äta lunch hos mej? Javisst! Grönsakssoppa, risgrynspudding med jordgubbssylt och vispgrädde åt vi men först ville hon dammsuga och moppa golven.
Min syn försämras sakta men Kristin ser bra. Hörapparater har vi båda två.

Tobias skulle med tåg åka och träffa sin familj. Kom till mej för att hämta det där som jag inte bakade. Fick med sig en påse bullar. Smsade från tåget. Hade gått snett på foten i trappan vid Centralstation. Förfärligt ont och Alvedon hade inte hjälpt.

Blev vid framkomst körd till akuten. Går nu med krycka men ingen spricka i den vältränade foten.
Nu knyter jag ihop dagens säck, utan innehåll, bortsett från Kristins insats och Tobias krycka.
Inte alltid dagen slutar som den började.
Gråtit har jag gjort över barn som far illa och inte får kärlek. När jag var yngre tog jag emot sådana barn och å vad jag älskade när Socialen kom med dessa underbara barn som behövde ett hem för längre eller kortare tid. De är vuxna nu men ej glömda.

Nu har jag viss kontakt med invandrare men inte i någon större omfattning. Min något nedsatta syn och min höga ålder sätter stopp för det. Från år som ligger bakom har jag i ett fåtal fall fortfarande kontakt vilket är för mig en källa till glädje!

GodNatt mina vänner! Sov Gott! I morgon öppnar jag säcken och undrar hur den dagen ska te sig!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar