Jaha, så blev klockan snäppet nära midnatt igen!
Fast jag började fundera på bloggandet redan vid tretiden denna dag!
Hur blev det så här? Som ni alla vet så är jag dålig på att tåla luftombyten!
Att, som i söndags, komma från Västkusten till Höghuset med Statistiska Centralbyrån mitt emot min bostad kan ta musten ur vem som helst. Visst kan jag ta mig till slottet i närheten och se på floden som flyter därförbi men det där med att känna havet i luften så fort man går utanför dörren det är en annan sak det. Som min lilla kille, som bott hos oss flera månader, sa när socialen flyttade honom till en släkting. "Att bo hos dej, det är en annan sak det!"
Nu har jag bott här i tre nätter och det vare mig fjärran att klaga! Jag bor så bra och har nära till det mesta!
Men att växa upp vid havet på Ostkusten och när man blir gammal ha dotter och måg att hälsa på vid Västkusten! Det är en annan sak det!
Eftersom jag inser att bloggar om besök på Island och i Malmö måste vänta ännu bara för att jag inte tog tillfället i dag så är det som det är.
Sovit till och från utan att bli störd. Då jag fick endast två ingående samtal tog jag mig för att ringa upp ett par vänner som sökt mig under tiden jag varit borta!Det blev långa, fina samtal!
Fick telefon från min kusin, som jag för inte så länge sedan fick kontakt med genom en person i ett radioprogram, som lotsade mig vidare! Om detta har jag tidigare berättat.
Då jag vet att det finns de som läser min blogg, som också vill vara med och be till Gud om hjälp för mina böneämnen så nämner jag att vid dagens samtal med min kusin fick jag ytterligare tre vänner, som jag aldrig träffat men som jag förstår är i stort behov av ett möte med Jesus, som kan förändra människors liv! Låt oss tillsammans bära dessa vänner i bön till Gud!
Jag har gråtit några gånger i dag! Dels av glädje för att Gud är så god och visar sin kärlek och omsorg den ena gången efter den andra.
Så grät jag när jag lyssnade till radions program "Sommarpratare" med tonsättaren Sven-David Sandström, som intervjuades i maj i år och slutade sitt jordeliv tionde juni.
Sven-David var från Borensberg där vi under några år var bosatta!
Hans föräldrar Sven och Lisa blev våra vänner och när sonen kom hem på besök var det naturligt att vi skulle träffa Sven- David. När han inte var med så pratade vi alltid om honom och föräldrarna gladdes över hans framgångar. Med all rätt!
Minns med glädje när han vid jultiden kom med goda kakor som mamma Lisa bakat och önskade oss GOD JUL! Så många minnen lockades fram i dagens radioprogram.
Det var en fin avslutning på dagens program om Sven-David när Einar Ekberg sjöng den fina sången: "Finns det kors alltför tunga att bära? Blir prövningen stundom så svår? Finns där ingen som ser dina tårar och ingen som nöden förstår?
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus. För att hjälpa dig i nöden är han där. Ser du efter skall du finna att där står han för att lätta alla bördor som du bär!"
Sven-David visste om sin dödliga sjukdom och man anar att han hade mer att ge men han var klar med sitt livsverk!
Nu är för länge sedan dags att sova sedan jag tackat Gud för en fin dag och för Sven-Davids "stund på jorden".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar