En del dagar är omtumlande dagar! Man vaknar på morgonen och vet inte vad som ska hända. Men händer gör det!
Som jag tidigare sagt så har jag ej varit i form sedan jag kom från Island. Jag har faktiskt inte skickat utlovade vykort därifrån.
Men om man har nog med att ta sig fram en dag i taget så är man nöjd med det och så blir det som det blir!
I dag var det dags för nya provtagningar. Ulla kom på morgonen och hämtade mig och följde med till Vårdcentralen På väg därifrån bad jag Ulla att köra till min hårfrisörska och se om hon återvänt från semestern. Tänka sej! Hon fanns på plats och sa att jag fick komma in på direkten!
SOM jag har väntat men härdat ut! Nu känns det jättebra att vara fin i håret igen!
Sedan till Apoteket för att hämta antibiotika innan vi fick vårt förmiddagsfika.
Till lunch hade Ulla med sill och potatis med alla tillbehör. SÅ GOTT!
I dag har det varit 30 grader varmt . Att dricka och att äta är viktigt har jag lärt mig.
När Ulla åkt hem sov jag en timme i fåtöljen! Tror att det var nu det omtumlande började.
På TV visades en dokumentär om Astrid Lindgren!
Det som rörde om i mitt inre var alla bilder från Stockholm med alla årtal och gamla gator och människor.
Mina år i Stockholm och ungdomens liv där fick så stor betydelse för hela min framtid.
För att bara nämna EN dag, nämligen den dag då tidningarnas löpsedlar med stora tjocka, stora, svarta bokstäver ropade ut ordet FRED1 och hela stan förändrades.
Affärerna stängde. Alla skulle ut och ropa och skrika och göra allt som ej "gick an" i vanliga fall!
Fram på eftermiddagen fattade också min chef beslut om att låsa dörren och jag fick ledigt resten av dagen. En dag som jag aldrig kommer att glömma! Georg var med i svängen på stan och berättade sedan hur han och många fler klättrade omkring på Stureplan och det stora taket där. .
Vad gjorde då jag? Jag cyklade hem till mitt rum och fixade med min garderob och gjorde nyttiga saker. När man nu fick ledigt så oförväntat! På stan visste jag ju att så många fanns ändå så där behövde inte jag vara.
Jag kunde ej heller bara vara glad utan ett visst vemod fick grepp om mig!
Det var förvisso en viktig dag men kampen mellan stormakterna låg och pyrde. Dessutom alla dessa lemlästade människor och ett sönderslaget Europa! Kanske borde jag inte tänka så men hos mig var fredsglädjen något dämpad.
För den som vill se glädjeyran så titta på dokumentären om Astrid Lindgren.
Visst förde krigsslutet mycket gott med sig,som gjorde livet lättare att leva men vilken bitter eftersmak!
Omtumlande blev också den film som tagits under bilkörning, jag tror år 2014, genom Lesjöfors!
SÅ många minnen på en och samma dag blev nästan i mesta laget för en 92-åring!
Sov Gott mina vänner! I morgon ska det bli svalare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar