Ja se det blev ännu en bra dag! I skuggan Trettio grader!!!!
Vissa njuter, andra lider! Välj själv!
Som sagt, Filip på väg hem till Göteborg kom! Han hade kaffebröd med sig som han förutsagt och han bryggde själv kaffet!
Om nu inte något av mitt intresse för att leka skådespelare finns i denna dataingenjör så tar jag honom på allvar och är så glad av att se hur intresserad han lyssnar när jag för kanske andra, tredje gången berättar mina minnen från mina barndomsår i Småland. Ibland säger han att han vet och då tar jag en ny.
I dag pratade vi om "Svensson i Flyt" som bodde i ett ruckel på andra sidan ån från "Lugnet" där min bror, Helge och jag bodde med mina föräldrar.
Svensson sa inte så mycket men i den lilla affären på "Kanalen" nära Snarås inhandlade han ibland en färgglad plåtburk med karameller som överlämnades till mamma, som ransonerade åt Helge och mej. Gissa om vi gillade Svensson!
Han hade egenheten att gå omkring i stugorna och äta . Eftersom han älskade rotmos så har jag i efterhand funderat på om han med ett lyssnande öra kunde ana sig till när denna läckerhet serverades. Rotmos lagades alltid i mängd att räcka två tre dagar i både större och mindre familjer.
Vi bodde inte så långt från stora bondgården Hasselås där Selma och Viktor Östling bodde med sina vuxna döttrar och där Helge och jag ofta var och trivdes gott!
Jag minns hur tant Östling en dag hälsade på hos mamma, som berättade att Svensson hade varit hos oss och mamma visade den stora skål hon hade haft full med rotmos. Skrattande berättade hon att Svensson ätit upp allt.
Då talade tant Östling om att han hade ett par timmar tidigare suttit i bondköket och ätit lika mycket där.
Att han kunde äta massor ena veckan och sedan inte äta på lika lång tid var känt i trakten.
Vid något tillfälle var jag med mamma till honom och såg allt han hade samlat i rucklet och runt omkring. Myndigheterna höll tydligen ett öga på honom och så länge han var frisk , till synes, så fanns ingen anledning att störa honom. Kommunen lät, om jag minns rätt, bygga ett litet rödmålat hus dr han fick bo lite bättre sina sista dagar på jorden. Någon familj fanns inte.
Han var verkligen vad man kallar en enstöring!
Jag minns att vi, när vi i maj varje år åkte till Figehom för att fira mammas födelsedag, åkte förbi det lilla huset och jag kunde berätta om mannen som en gång en kort tid bodde där.
Jag fick en otroligt fin avslutning på dagen då plötsligt ett möte från Livets Ords Europakonferens i Uppsala med predikan av Joakim Lundqvist om " det förlorade fåret" , den borttappade penningen, Den förlorade sonen. Om Guds stora kärlek!.
"Gud , vad rolig du är"! Det är söndag och ingen kyrka för min del men så fick jag en hel och innehållsrik predikan, som jag uppmanar mina bloggläsare att lyssna till!
"Europakonferensen, Livets Ord Uppsala. SÅ tacksam för denna uppfordrande predikan!
SOV GOTT mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar