Ibland tänker jag att jag vid något tillfälle ska skriva en liten uppsats om "hur det är att bli gammal!
I tisdags var Kerstin med mig till Vårdcentralen där jag för första gången mötte en ung kille, som var så ambitiös och hade avdelat en god stund för mig, vilket jag uppskattade.
I dag kom kallelse till Cardiologen och så ville han ha kompletterande blodprov.
Jag gör allt de säger till mig att göra fast jag vet inte innebörden av det jag gör.
"När var och en SIN syssla sköter, då går det väl evad oss möter, sa min kloka mamma! Att hålla mig på avstånd vad gäller sjukvård har aldrig vållat mig några bekymmer!
Att jag har varit frisk mestadels är något jag är tacksam för.
Blodbrist har alltid varit ett störande moment och nu ska mina två läkare kolla dess eventuella orsak.
Ofrivilligt rinner ett minne från min ungdomstid i Stockholm upp i mitt inre!
I januari 1943 då jag ännu ej fyllt 16 år anlände jag en kall vinterdag för att börja ett jobb som lärling i en Kemikalieaffär på Söder. Jag har i tidigare blogg berättat därom.
Efter min 16årsdag måste jag ha något som kallades för "Arbetsbok" I denna skulle finnas intyg om läkarundersökning. Jag hade ännu ej uppnått myndig ålder och en dag sa chefen att jag skulle gå till en läkare på Södermalmstorg som hade uppgiften att tillhandahålla läkarundersökning och arbetsbok med vederbörlig stämpel. Myndigheterna kunde när som helst kolla om detta var gjort.
Den proceduren skulle vara helt kostnadsfri så jag fick inga pengar med mig.
Efter undersökningen skrevs ett recept ut av den medelålders läkaren.
Jag hade Blodbrist och skulle äta järnmedicin. Blodbrist har följt mig som ett spöke genom livet allt sedan dess!
Jag tackade och beredde mig på att lämna läkarmottagningen. Men se ,nu skulle han ha betalt. Jag sa att chefen sagt att detta var en åtgärd som var helt kostnadsfri. "Ja men jag har ju skrivit ut ett recept", meddelade han!
Förlägen sa jag att jag inte fått några pengar med mig och undrade om jag senare kunde få komma med betalning för receptet.
Jo det gick han med på. Jag gick Hornsgatan tillbaka till jobbet och berättade. Jag vill minnas att chefen och hans fru inte gillade det som skett och att jag några dagar senare för egna pengar till doktorn betalade för receptskrivningen utan att vidare diskutera det skedda med chefen.
"Att göra rätt för sig" var något som mamma och pappa präntat in i sina telningar! Det var nog bara några kronor men om lönen är 50 kronor så.....
Ja men tänk vad det dyker upp gamla minnen!
I dag är tredje dagen som jag hållit mig inomhus och sovit en del.
Kom på mig själv i dag med att jag utfört ett par enkla sysslor och kände glädje över det!
Nu ska jag enligt råd skölja näsan med ljumt saltvatten för att, om möjligt dämpa hostan och nästäppan ska få en omgång!.
Nu har jag måndag och onsdag inbokade för läkarbesök enligt remisserna!
Tacksam är ordet! Sov Gott,kära vänner! Fortsätt gärna att be för mej! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar